pojkarna
Om bara ett par dagar fyller pojkarna år. Igen. Den här gången kommer det vara elva ljus var på tårtan (åh, tvillingförälderns eviga dilemma; ska det vara varsin tårta med egna ljus? Ska det vara en tårta med ljus tillsammans? En tårta men varsin uppsättning ljus? Och ska man sjunga för bägge samtidigt eller varsin gång och i sådana fall; vem sjunger man för först? Det som var så rätt förra året kan vara tvärfel i år…).
Nåja. Snart fyller mina små gullisar alltså elva och ändå var det som igår de låg nyfödda i sin kuvös, tätt intill varandra med för stora blöjor och fåniga toppluvor. För tidigt födda, lite gula, rätt luddiga av lanugo-fjun, med cpap & monitorer på den ene och extra filt runt den andre.
Resan har varit så lång, och ändå har den ju bara börjat. Vissa ögon-blick har varit så lyckliga att jag önskat att tiden kunnat stanna, andra gånger har oron känts så mörksvart att jag bara velat för-svinna.
Vad mycket vi gjort tillsammans, små bitar som format deras barndom; cyklat trehjuling, stekt pannkakor, gått fram & tillbaka mellan dagis-Konsum-hem, läst oändligt många sagor, övat in snitsen i slalombacken, brottats med galonisar, rest långa flygresor, kollat Bollibompa, läst läxor, byggt legotorn, övat pluttifikationstabell & glosor…
De är mina första barn och i många år trodde jag att de skulle vara mina enda. De har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag är oändligt lycklig & stolt över att få vara deras mamma.
Nåja. Snart fyller mina små gullisar alltså elva och ändå var det som igår de låg nyfödda i sin kuvös, tätt intill varandra med för stora blöjor och fåniga toppluvor. För tidigt födda, lite gula, rätt luddiga av lanugo-fjun, med cpap & monitorer på den ene och extra filt runt den andre.
Resan har varit så lång, och ändå har den ju bara börjat. Vissa ögon-blick har varit så lyckliga att jag önskat att tiden kunnat stanna, andra gånger har oron känts så mörksvart att jag bara velat för-svinna.
Vad mycket vi gjort tillsammans, små bitar som format deras barndom; cyklat trehjuling, stekt pannkakor, gått fram & tillbaka mellan dagis-Konsum-hem, läst oändligt många sagor, övat in snitsen i slalombacken, brottats med galonisar, rest långa flygresor, kollat Bollibompa, läst läxor, byggt legotorn, övat pluttifikationstabell & glosor…
De är mina första barn och i många år trodde jag att de skulle vara mina enda. De har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag är oändligt lycklig & stolt över att få vara deras mamma.
posted by Runt 40 at 11:56
2 Comments:
Jag blir alldeles rörd när jag läser! *torkar en tår ur ögonvrån*
Du ska veta att det var du som så ofta gav mig hopp när jag var ensamstående med mina tvillingkillar! Jag gick till och med och köpte Flexi-trax för flera år sedan när du skrev om hur mycket dina lekte med det... ;-) (Först nu har de börjat leka med det).
Stort grattis till killarna när de fyller! Och så kan jag faktiskt inte fatta att de redan fyller 11??!
Flexitrax är bäst, faktiskt nästan lika bäst som lego! Är SÅ glad att vi inte rensat bort vårt utan har det i en kasse i källaren, snart är det LillStumpans tur att börja bygga räls genom lägenheten!
Skicka en kommentar
<< Home