flås-status
Vad har då semestern gjort med min kropp? Har grillolja, rödvin och blåbärspajer fastnat runt midjan? Har vårens med möda vunna flås försvunnit ut i badsjön?
Nja – både och.
Grundinställningen för sommaren var ju feelgood; må bra, äta gott, ha det bra, hålla igång när det känns kul. Inget tvång, inga måsten och framför allt inga ”borde”. Just på den nivån har jag hållit det.
Inte oväntat har ju kampsportandet legat nere, inte så kul att köra det i ensamhet på gräsmattan. Istället är det löpningen som varit huvud-numret; de morgnar när jag vaknat innan värmen slagit till har jag dragit på kortbrallan och joggat vägen längs sjön. Visst låter det vackert; "på vägen längs sjön"?! Det har det varit också; sjön har glittrat blå, hästarna i hagen på andra sidan vägen har blängt, de få bilar som rullat förbi har artigt dämpat farten och de promenerande jag då & då stött på har kommit med uppmuntrande tillrop. Idyll så det förslår! Ett par tre-fyra kilometer fram och sen vända hemåt igen , passera brevlådan och plocka åt mig morgontidningen, hem till nykokt kaffe…
Summan av detta är nu att kläderna hemma i garderoben funkade lika bra som i våras, i alla fall storleksmässigt. Vidare lyckades jag springa både Midnattsloppet och Tjejmilen med hedern i behåll. Inte i någon racerfart, verkligen inte, men jag grejar alltså att springa en mil utan att tvärdö. Körde dessutom höstens första kampsportspass igår och det kände jag riktigt nöjd med! Hängde med bra och kropps-minnet funkade som det ska; även om jag inte gjort en blockering på närmare tre månader så satt de där de skulle!
Så jag känner att kroppen är på min sida; den är med mig och inte mot mig. Tackar för det.
Nja – både och.
Grundinställningen för sommaren var ju feelgood; må bra, äta gott, ha det bra, hålla igång när det känns kul. Inget tvång, inga måsten och framför allt inga ”borde”. Just på den nivån har jag hållit det.
Inte oväntat har ju kampsportandet legat nere, inte så kul att köra det i ensamhet på gräsmattan. Istället är det löpningen som varit huvud-numret; de morgnar när jag vaknat innan värmen slagit till har jag dragit på kortbrallan och joggat vägen längs sjön. Visst låter det vackert; "på vägen längs sjön"?! Det har det varit också; sjön har glittrat blå, hästarna i hagen på andra sidan vägen har blängt, de få bilar som rullat förbi har artigt dämpat farten och de promenerande jag då & då stött på har kommit med uppmuntrande tillrop. Idyll så det förslår! Ett par tre-fyra kilometer fram och sen vända hemåt igen , passera brevlådan och plocka åt mig morgontidningen, hem till nykokt kaffe…
Summan av detta är nu att kläderna hemma i garderoben funkade lika bra som i våras, i alla fall storleksmässigt. Vidare lyckades jag springa både Midnattsloppet och Tjejmilen med hedern i behåll. Inte i någon racerfart, verkligen inte, men jag grejar alltså att springa en mil utan att tvärdö. Körde dessutom höstens första kampsportspass igår och det kände jag riktigt nöjd med! Hängde med bra och kropps-minnet funkade som det ska; även om jag inte gjort en blockering på närmare tre månader så satt de där de skulle!
Så jag känner att kroppen är på min sida; den är med mig och inte mot mig. Tackar för det.
Etiketter: träning
posted by Runt 40 at 08:31
2 Comments:
Välkommen tillbaka! Låter som en härlig sommar.
Min kropp har just blivit förkyld och inte sköter jag den heller. Senaste milloppet för mig var 1995 (!) och utförslöpan hade då redan börjat.
Nu måste jag nätshoppa på Ellos för då får jag ett träningsset på köpet. Joggingoverallen från 1985(!!) ser inte helt up-to-date ut.
Så kul att se dig igen!
Det är guld värt för motivationen med snajdiga träningskläder; kampsport tränar jag i "vit stridspyjamas" och till löpning vågar jag mig numera på tights - haha!!
Overallen från -85 kan nog kvala in på Bukowski´s!
Skicka en kommentar
<< Home