åldersnoja på behaglig nivå

Dags för lite åldersnoja igen (jag har rätt till det i egenskap av ”runt 40-bloggar´n"):

Rotade runt i arkivet hos en av mina favvo-bloggers; Japaneseviking som har bloggen ”As it happens… in Japan”. Här skrivs mycket intressant om och från Japan blandat med högst personliga inlägg om helt andra saker.

I februari (lyckas inte länka till just det inlägget, men det skrevs 10/2) rasslade det fram en lång lista på tecken som gjorde att Vikingen konstaterade att åldrandet var ett faktum och att det var läge att ”acceptera faktumet och ta det med stolthet”. Jag har inte räknat exakt, men skulle tro att jag kan bocka för minst 75% av dessa punkter (vissa saker är ju mer herr- än damproblem, ex-vis har jag ALLTID suttit på toan, men ändå!):

Jag finner kroppshår på ställen som tidigare varit hårfria - nej
Jag har börjat uppskatta kaffe som sällskapsdryck - definitivt
Blir sömnig när jag tittar på TV - alltid
Vaknar klockan halv åtta fast det är helgdag – vaknar eller väcks
Vaknar utsövd och pigg - faktiskt
Tycker att en tyst bar är trevligare än en nattklubb – sedan länge
Börjar uppskatta bakgrundsmusik – mja, tveksamt
Börjar köpa årgångsvin istället för 2-litersdunkar – mja igen
Promenerar hellre än att åka bil - absolut
Väljer bussen istället för tunnelbanan för att slippa trappor - nix
Tandsten – tandhygienisten skulle nog hålla med
Går oftare till ”the drugstore” än McDonald’s – suck, ja
Väntar på DVD-premiären istället för att gå på bio – sedan flera år
Bryr mig inte när jag glömmer mobiltelefonen hemma – jo, men det är pga barnen
Känner ingen stress fast jag inte har några planer för helgen – just så
Botaniska trädgårdar – som nybliven trädgårdsägare, jajjemän
Tandtråd är ett måste – wouldn´t leave home without it
Beställer ett ”glas rött” istället för en stor stark - definitivt
Diskuterar pensionsförsäkringar - erkänner
Lägger till cancer-optioner i min sjukförsäkring – finns sådana i Sverige?
Börjar uppskatta stickade koftor – tackar inte ner till en rejäl luse-variant
Tofflor i hemmet - faktiskt, jag som alltid varit barfotabarn??
Det räcker med två mål mat om dagen - NEJ
Äger en attachéväska - ja, men talar tyst om detta
Måste skriva ned saker för att inte glömma dem – listor, listor, listor
Tappar bort minneslappen - hehe
Tycker att ”väder” är viktigt samt intressant som samtalsämne - uttjatat
Stela axlar - ..och höfter
Behärskar facktermer- tretton på dussinet
Hittar långa ståltråds-liknande hår i ögonbrynen – inte än
Äger inga vita strumpor – faktiskt inte
Fler slipsar än kalsonger – hoppar över den här
Byter toalettpapper när rullen är slut - självklart
Torkar av diskbänken efter användning - reflexmässigt
Struntar i vigselringen – mmm
Kan gå förbi ett slagsmål utan att visa intresse – har aldrig varit intresserad
Bär halsduk när det är kallt – inte bara då
Lägger märke till smuts och damm - skadad av att vara mamma?
Spröda naglar - nej
Behärskar tekniken till meningslöst prat - när det behövs
Har visitkort katalogiserade i bokstavsordning – Japan thing
Ordet ”festa” betyder en invigning, bankett eller affärsmiddag – ordet har utgått ur min vokabulär
Familjen är viktigare än vännerna - nix
Sitter ner och pinkar - har alltid gjort
Tycker att uppvärmda toasitsar är den bästa uppfinningen sedan skivat bröd – Japan thing (men det ÄR mysigt med japanskt uppvärmd ring!)

Haha – det känns SÅ BRA att inte vara ensam om dessa funderingar!

Skämt åsido - jag har nog varit rätt stirrig om det här med födelse-dagen men det känns som det har lugnat sig (bortsett från vissa tillfälliga, snabbt övergående återfall). Råkade se speglingen av mig själv i ett skyltfönster häromdagen och plötsligt kände jag igen mig själv igen. Jag ser ut som jag känner mig, inget glappar längre. Känns riktigt, riktigt bra!