parfym

Parfymen jag gillar heter Escada by Margaretha Ley.

Doften har rätt många år på nacken, lanserades 1990. På den tiden var jag en rätt annorlunda tjej jämfört med idag och jag höll mig bland annat upp-daterad på nyheter på parfym- och kosmetikfronten. Haha – idag känns det där som ett skämt; nuförtiden har jag inte en susning om den världen längre, obladi-oblada-life goes on…

Hur som helst; jag föll handlöst.

Läser man beskrivningen låter den rätt förfärlig; orientaliska kryddor, apelsinblom, persika & vanilj. Låter som en hula-hula-babe i Hawaii-natten, inte som den halvsportiga blondin på språng som jag identifierar mig med.

Men ibland blir det korskoppling och något som man inte alls förväntat sig trillar in klockrent. Med den här doften känner jag mig lite mer kvinnlig, lite mer spännande, lite mindre sval & distanserad.

I över femton år har det alltså alltid funnits en flaska Escada i min hylla, ibland tillfälligtvis undanskuffad av något annat men alltid snart åter på första plats. När mina barn blir stora kommer doften att vara förknippad med mig ”så doftade mamma” och det känns bra!