måndag, juni 26, 2006

ekonomi

Funderar lite på det här med ekonomi. Utgångspunkten är förståss min egen plånbok samt det jag har med mig i bagaget i form av grundvärdering.

Sedan barnsben har jag fått itutat i mig att man inte ska leva på lånade pengar, att man ska rätta munnen efter matsäcken, att man ska spara för sämre tider… Sparsamhet på gränsen till snålhet. Denna småsippa, Lutheranska inställning har under åren slipats av mot makens grundinställning som går ut på att endast det bästa är gott nog. Varför kompromissa om man kan få det bästa? Kvalitet som håller, aldrig slit & släng.

Förvånansvärt nog har vi haft väldigt få bråk om ekonomin, troligen för att vi båda har tjänat hyggligt. Långt ifrån några konsult- eller bizzenizzelöner men ett par snäpp högre än kommunal & landsting. Vi har aldrig varit tvungna att välja mellan blodpudding eller spagetti resten av månaden, aldrig varit hänvisade till att leva på gröt.

Hur som helst, när jag surfar runt bland bloggarna eller lyssnar i fika-rummet börjar jag undra; vart får folk pengar ifrån? Snackar folk skit? Lånar man upp över öronen? Har alla stora arv och ränte-avkastningar i ryggen?

Jag läser bloggar om folk som å ena sidan låter som vanliga hemma-morsor, men å andra sidan ”inte kan låta bli” att beställa smycken, parfymer och kläder för ett par hundralappar var annan, var tredje dag.

Andra man stöter på ”unnar sig” en ny MP3, telefon eller laptop, för det förtjänar de. Bläddrar jag tillbaka i bloggen var det en plasmaTV förra veckan och något annat veckan dessförinnan.

Rätt vanligt är att lägga ett par tusenlappar per månad på fik- och restaurangbesök; en sittning med för-, varm- och efterrätt och dricka därtill drar iväg rätt snabbt…

På jobbet pratar man om pool på tomten så barnen har något att leka med i väntan på USA-resan i juli. Någon annan köper en ny bil för det GÅR inte att bara klara sig med en bil i familjen.

En weekendresa här, en dag på spa där. En snordyr märkesväska ena dagen, en fantastisk designerfotölj nästa dag.

Nu vet jag inte om jag är rätt person att nosa i hur folk spenderar sina pengar, jag som just lagt ner många sköna tusenlappar på ett litet hus. Grejen är att jag inte vill döma, jag vill förstå. Vi har sparat i många år och haft våra prioriteringar klara; vi har aktivt valt bort vissa utgifter för att kunna få vårt hus. Det är när andra inte verkar göra prioriteringar som jag börjar undra vart pengarna kommer ifrån: när folk småkonsumerar OCH köper kapitalvaror OCH reser OCH renoverar SAMTIDIGT. Folk som jobbar med samma sak som jag och tjänar ungefär lika mycket som jag? Vart kommer alla pengar ifrån?

Ska tillägga att min nyfikenhet är mer på det intellektuella planet än det avundsjuka. Jag är faktiskt rätt nöjd. Klart att jag inte skulle tacka nej till mer men på det stora hela så; jag är nöjd.

Etiketter: ,

2 Comments:

Blogger The Female Dinousaur said...

Så mysigt att läsa om att lantstället infriar alla drömmar och förväntningar! Gläds!
Jag tror helt enkelt att folk unnar sig mer än vad plånboken tillåter. Det stavas avbetalning eller lån och svider säkert lika gott, som det gjorde att handla. Jag vet, av egen erfarenhet. Just nu suktas det efter plasma-TV här, och/eller ny kyl/frys, som man sen måste betala på i ett eller t o m flera år. Blärk!

9:37 em  
Blogger Runt 40 said...

Skönt att jag inte är ensam om att inte begripa.
Lånesvängen, tror du verkligen det är så? Ja kanske; typ "149:-/månad i hundra år" låter kanske inte så illa om man är toksugen...

9:41 fm  

Skicka en kommentar

<< Home