fundering runt lov
Skolov, och framför allt sommarlovet, är en lycka och en förbannelse.
Hur ska jag ge barnen det där Bullerbylovet jag innerst inne önskar dem? Med sol & bad, skratt & spring och inga värre sorger än skrubbade knän?
Sommarlovet har ju sett ut på samma sätt sedan 1800-talet, antar att det då styrdes av behovet av barnens arbetskraft i jordbruket? Nu har det gått 150 år och de flesta föräldrar blir helt paralyserade över hur man ska fylla tio veckor. Inte ska mitt stackars barn behöva vara kvar på fritids i stan?
Tiden är emot oss; lagen ger heltidsarbetande vuxna fem veckor semester, men på det ska man inte bara klara sommaren utan också höst-, jul-, sport- och påsklov. Ekvationen går inte ihop.
Alla har inte mormor och farfar som gladeligen tar hand om ens stökiga flock ett par veckor på sommaren medan mor och far jobbar och får tillfälle att rå om varandra. Vidare finns strukturer som för ett fåtal hjälper men för de flesta stjälper; man är ensamstående, omgift med någon som har barn (och expartners), man har familjen långt borta… Lycka till att sy ihop det så alla blir nöjda.
Ekonomin är en annan aspekt, att hålla de små liven glada kostar en förmögenhet även om man ”gör ingenting”; en eller annan glass, inträde hit och dit, vattenpistol och cykel – muchos dineros. Ge mig inte skiten om att ”man kan ha med picnic på gården” eller ”med barnvagn åker man gratis på bussen”, pengarna r-i-n-n-e-r iväg när man är ledig.
Ge mig inte heller skiten om att ”det enda barnen vill är att tillbringa tid med sina föräldrar”. Till viss del håller jag med, kvalitet kan verkligen inte ersätta kvantitet, men omvänt gäller också: kvantitet kan inte ersätta kvalitet. Alla, stora som små, behöver en injektion av något nytt efter en lång vinter & vår. Lite miljöombyte.
Phu.
Så, hur ser då sommaren ut för oss? I viss mån kommer vi utnyttja dagis och fritids. Vidare ska killarna för första gången iväg på kollo, de ser fram emot det med en blandning av avvaktan och nyfikenhet. Sen blir det landet förståss!
För oss är investeringen i landställe delvis ett sätt att bota den här lov-ångesten. Vi kan inte göra mycket åt att vi bara har begränsat med semester, däremot kan vi nu se till att vi får miljöombyte och en hygglig mix av kvalitet och kvantitet inom familjen.
Och en behaglig kvot av bad och skrubbsår är garanterad!
Hur ska jag ge barnen det där Bullerbylovet jag innerst inne önskar dem? Med sol & bad, skratt & spring och inga värre sorger än skrubbade knän?
Sommarlovet har ju sett ut på samma sätt sedan 1800-talet, antar att det då styrdes av behovet av barnens arbetskraft i jordbruket? Nu har det gått 150 år och de flesta föräldrar blir helt paralyserade över hur man ska fylla tio veckor. Inte ska mitt stackars barn behöva vara kvar på fritids i stan?
Tiden är emot oss; lagen ger heltidsarbetande vuxna fem veckor semester, men på det ska man inte bara klara sommaren utan också höst-, jul-, sport- och påsklov. Ekvationen går inte ihop.
Alla har inte mormor och farfar som gladeligen tar hand om ens stökiga flock ett par veckor på sommaren medan mor och far jobbar och får tillfälle att rå om varandra. Vidare finns strukturer som för ett fåtal hjälper men för de flesta stjälper; man är ensamstående, omgift med någon som har barn (och expartners), man har familjen långt borta… Lycka till att sy ihop det så alla blir nöjda.
Ekonomin är en annan aspekt, att hålla de små liven glada kostar en förmögenhet även om man ”gör ingenting”; en eller annan glass, inträde hit och dit, vattenpistol och cykel – muchos dineros. Ge mig inte skiten om att ”man kan ha med picnic på gården” eller ”med barnvagn åker man gratis på bussen”, pengarna r-i-n-n-e-r iväg när man är ledig.
Ge mig inte heller skiten om att ”det enda barnen vill är att tillbringa tid med sina föräldrar”. Till viss del håller jag med, kvalitet kan verkligen inte ersätta kvantitet, men omvänt gäller också: kvantitet kan inte ersätta kvalitet. Alla, stora som små, behöver en injektion av något nytt efter en lång vinter & vår. Lite miljöombyte.
Phu.
Så, hur ser då sommaren ut för oss? I viss mån kommer vi utnyttja dagis och fritids. Vidare ska killarna för första gången iväg på kollo, de ser fram emot det med en blandning av avvaktan och nyfikenhet. Sen blir det landet förståss!
För oss är investeringen i landställe delvis ett sätt att bota den här lov-ångesten. Vi kan inte göra mycket åt att vi bara har begränsat med semester, däremot kan vi nu se till att vi får miljöombyte och en hygglig mix av kvalitet och kvantitet inom familjen.
Och en behaglig kvot av bad och skrubbsår är garanterad!
posted by Runt 40 at 08:51
1 Comments:
Hoppas landet och kollo blir bra. Det är skönt att komma till en annan miljö även om man har det bra där man bor i vanliga fall.
Har alltid undrat hur "alla" kan vara lediga så mycket jämt. Inga på fritids och dagis på 10 veckor känns det som. Men i år har ju jag friår så nu är det mina barn som inte är där.
Få se om jag kan roa dem lika bra som fritids och dagis???
Ha en skön sommar i alla fall!
Skicka en kommentar
<< Home