lite crazy

Man är/vill vara/försöker vara lite ”på” sådär ibland - testa något nytt, göra något crazy.

Den här gången yttrade det sig i att jag häromdagen gav mig iväg på ett spinningpass. Har aldrig i mitt liv suttit på en träningscykel och är ju van att träna på helt annat vis; antingen löpning (ensam ute i det fria) eller kamsport (upplyst lokal, ingen musik, ingen vätska under passet). Just därför kändes spinning som en vild kontrast; inomhus, dämpad belysning, många människor, hög musik – allt precis tvärt om alltså.

Tänk vad definitionen på crazy kan förändras över åren :-)

Kom i god tid för att hinna bekanta mig med cykeln och tur var väl det; massa vreden som skulle justeras på olika sätt. Stort tack till den vänliga själ som kom och hjälpte mig! Käck ledare gör entré,
- mår ni bra allihop?
..och sen fullt ös! Trampa sittande, trampa stående, trampa dubbelvikt, trampa snabbt, trampa tungt, trampa –trampa – trampa tills mina hyggligt vältränade ben brann av mjölksyra. Hur kul som helst! Poppig musik dånande från alla håll kamouflerade nästan alla stånkande, stönande och suckande medtränare, de nersläckta lamporna dolde ansikten som blev alltmer röda och svettiga – smart.

45 minuter toktrampande och sen var det över.

Ovan vid cykelsadel som jag är så går jag nu som Zeb Macahan, men det kan det vara värt – det var en jättekul upplevelse!