blod = liv

Som värsta gamla knarkaren sitter jag med stickhål i båda armarna.

Under många år var jag blodgivare, något jag nästan tycker borde vara en plikt för friska människor. Tycker det är tragiskt att man måste ställa in operationer för att massa trötta människor inte orkar sig iväg och släppa efter på den där halvlitern… Stort tack till den vänliga själ som donerade de påsar som jag fick i samband med LillStumpans födelse!

Reglerna för ett par år sedan var (nu är de tydligen delvis ändrade) att man inte får donera blod som gravid eller ammande. Eftersom jag var gravid i nio månader och ammade i två år så var det alltså ett tag sedan sist, men nu var det alltså dags igen.

Med tanke på alla skandaler med smittat blod är jag själaglad för att det är noggrann kontroll av identitet och hälsodeklaration, samtidigt måste det ju finnas något sätt att sköta det hela på ett mer effektivt sätt än vad det görs på den central jag besökte idag. Det var en tant per papper, vänta – vänta – vänta, en annan tant ställde en fråga, vänta igen, dubbelkollande av tant nr två, tappa blod, vänta ännu mer, ojdå hoppsan vi glömde ett extrarör med blod som vi behöver, vänta lite till, sticka och tappa mer blod men nu i andra armen, plåster och sen iväg. Hallå kom tillbaka – här är tre olika sorters järntabletter; vilken vill du ha?

Phu – det hela tog över en timme.

Hur som helst; nu har de en påse finfint blod och jag har (förutom stickhål i både höger och vänster armveck) en Trisslott som visade sig vara vinst med 2x25 kronor!