nostalgi-tripp

Vi brukade alltid stanna och tanka strax innan vi kom fram och då brukade vi få välja varsin glass. Mamma körde bilen med en Flirt i munnen (hon mulade in hela glassen på en gång och bara pinnen hängde utanför – totalt okaraktäristiskt för min prydliga mamma), syrran åt 89:an och jag velade mellan Alexandra och GB-trumma. Räknar man gick det här kalaset på 4:65!
Väl ute på landet fanns ett kylrum dit man kunde gå och hämta mjölk, ägg och fil (hämta och hämta; det fanns en stor anteckningsbok där man fick skriva upp vad man tog och sen kom en räkning i slutet av sommaren). Där fanns också en frysbox men några olika glass-sorter och – men här blir minnet lite dimmigt – jag tror man antingen kunde skriva upp i boken vad man tog eller lägga pengar i en liten låda… Tror nog att det slank ner både förmiddags- och eftermiddags-glassar, men har inget minne av att mamma hade synpunkter på det.
När vi sedan blev lite större fick vi cykla själva till affären som låg ett par kilometer bort, minns att det var en jätteuppförsbacke dit. Vi var genomsvettiga när vi kom fram och glassen försvann innan vi hunnit pusta ut! Hemvägen blev en lång nedförsbacke och eftersom det här var långt innan cykelhjälmarna uppfanns fladdrade håret åt alla håll när vi åkte i full fart nerför!
Visst låter det idylliskt? Det regnade aldrig, Björn Borg vann alltid Wimbledon och alla barnen lekte burken och röda-vita-rosen ihop på kvällarna…
Jag hoppas så att våra ungar kommer bära med sig lika soliga minnen från barndomens somrar på landet.
Etiketter: vardag
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home