tillsammans
En av de saker som är kul med att ungarna börjar bli lite äldre är att man faktiskt kan göra saker tillsammans med dem på ett helt annat sätt. Jag menar – när de är små gör man ju saker med dem också, men då tycker man som förälder att det är kul bara för att barnen är glada. Som att gå på Spårvägsmuseet; hur kul tycker JAG att det är egentligen? Inte ett smack, men eftersom ungarna varit så glada så blev man själv glad och då var allt bra!
Jag minns exakt första gången jag kände att killarna och jag gjorde något tillsammans som jämlikar, det var i fjällen. Bägge grabbarna hade kommit igång bra och var bekväma i inte bara gröna och blå utan också röda backar. Dessutom klarade de plötsligt det här med lift själva; ingen druttade av eller vinglade omkull. Det specifika ögonblick jag minns är när vi åkte ankarliften upp, de tog ankaret före mig. Jag åkte alltså bakom, såg dem i jättepjäxor & hjälmar och hörde deras glada skratt & prat. Uppe på toppen hann jag knappt av liften förrän någon av dem ropade ”Gick det bra för dig också mamma? Då drar vi till västsidan nu –är alla med?”. Vi var som en patrull, som ett gäng, the unit – inte mamma övervakare med två minderåriga att passa. Fantastiskt!
Lustigt nog minns jag inte vilket fjäll det var, inte heller vilket år det var – jag minns bara det magiska i att vi var TILLSAMMANS på ett helt nytt sätt.
Sådär till vardags yttrar sig det här lite då och då, i helgen blev det väldigt uppenbart när vi skulle hyra film; borta är alla hemska tecknade filmer och barnrullar. Istället håller vi på att tugga oss igenom 80- & 90-talsklassiker; jag får sentimentala flashbacks från ”när det begav sig” och killarna njuter! Måste säga att det gjordes en del mästerverk då, här är killarnas och mina favoriter (utan inbördes ordning):
* Snuten i Beverly Hills
* Karate Kid
* Sällskapsresorna
* Tillbaka till framtiden
* Top Gun
* Bond-rullarna
* Jönssonligan (men här kan jag bli lite matt ibland)
* Jurassic Park
Helgens bästa var ”Cool runnings”; en bortglömd pärla om fyra Jamaicaners väg till OS i bob! Yeah man!
* * * uppdatering 2006-10-18: hur kunde jag glömma Crocodile Dundee? * * *
Jag minns exakt första gången jag kände att killarna och jag gjorde något tillsammans som jämlikar, det var i fjällen. Bägge grabbarna hade kommit igång bra och var bekväma i inte bara gröna och blå utan också röda backar. Dessutom klarade de plötsligt det här med lift själva; ingen druttade av eller vinglade omkull. Det specifika ögonblick jag minns är när vi åkte ankarliften upp, de tog ankaret före mig. Jag åkte alltså bakom, såg dem i jättepjäxor & hjälmar och hörde deras glada skratt & prat. Uppe på toppen hann jag knappt av liften förrän någon av dem ropade ”Gick det bra för dig också mamma? Då drar vi till västsidan nu –är alla med?”. Vi var som en patrull, som ett gäng, the unit – inte mamma övervakare med två minderåriga att passa. Fantastiskt!
Lustigt nog minns jag inte vilket fjäll det var, inte heller vilket år det var – jag minns bara det magiska i att vi var TILLSAMMANS på ett helt nytt sätt.
Sådär till vardags yttrar sig det här lite då och då, i helgen blev det väldigt uppenbart när vi skulle hyra film; borta är alla hemska tecknade filmer och barnrullar. Istället håller vi på att tugga oss igenom 80- & 90-talsklassiker; jag får sentimentala flashbacks från ”när det begav sig” och killarna njuter! Måste säga att det gjordes en del mästerverk då, här är killarnas och mina favoriter (utan inbördes ordning):
* Snuten i Beverly Hills
* Karate Kid
* Sällskapsresorna
* Tillbaka till framtiden
* Top Gun
* Bond-rullarna
* Jönssonligan (men här kan jag bli lite matt ibland)
* Jurassic Park
Helgens bästa var ”Cool runnings”; en bortglömd pärla om fyra Jamaicaners väg till OS i bob! Yeah man!
* * * uppdatering 2006-10-18: hur kunde jag glömma Crocodile Dundee? * * *
posted by Runt 40 at 13:07
3 Comments:
Ja, visst är det häftigt när man kan börja göra lite vuxnare grejer med dem och inte bara stå på en lekplats och hänga.
Åkte du den lilla tunnelbanan på Spårvägsmuseét? Det gjorde jag när vi var där för någon månad sen. :-)
För övrigt håller jag med dig. Helt och fullt.
Lilla tunnelbanan var besökets höjdpunkt (tillsammans med alla enkroneslukande svart-vit-knastriga filmer - finns de kvar fortfarande?)!!
Skicka en kommentar
<< Home