regler & struktur, del 2
Det är även i språket som det finns begränsningar i vardagen med G. Inte så att han har sämre ordförråd än någon annan elvaåring, inte heller att han fattar trögare än någon annan - verkligen inte. Det är däremot så att han lyssnar på det man säger och inte läser något mellan raderna eller automatiskt drar paralleller med annat han hört. Liknelser eller målande språk är inte heller något som funkar – tvärtom…
Några exempel:
* Ber jag G att duka av så gör han just det, dukar av. Han ställer inte in i diskmaskinen, han torkar inte av bordet utan han dukar bara av.
* Säger jag till G att inte ha på kepsen vid matbordet låter han bli det, men sen dyker han upp med mössa på huvudet nästa måltid. Det var ju keps han inte fick ha!
* Ber jag honom kasta ett öga på LillStumpan som leker ute i vardagsrummet så… nej – han gröper inte ut ögat ur sin håla och kastar in, men han kopplar inte automatiskt att jag menar att han ska titta till henne.
Konsekvenserna av ett slarvigt ”stick och brinn” vill jag inte tänka på...
Nu är det ju för väl att G är smart! Nästan varje gång vi hamnar i en ny situation där en formulering ställer till det för oss så lyckas vi reda ut det hela och han noterar i sin inre regelbok att ”när mamma säger duka av så menar hon även stoppa in i maskinen och torka bordet”. Och så går det bra nästa gång.
Tack och lov för det!
Några exempel:
* Ber jag G att duka av så gör han just det, dukar av. Han ställer inte in i diskmaskinen, han torkar inte av bordet utan han dukar bara av.
* Säger jag till G att inte ha på kepsen vid matbordet låter han bli det, men sen dyker han upp med mössa på huvudet nästa måltid. Det var ju keps han inte fick ha!
* Ber jag honom kasta ett öga på LillStumpan som leker ute i vardagsrummet så… nej – han gröper inte ut ögat ur sin håla och kastar in, men han kopplar inte automatiskt att jag menar att han ska titta till henne.
Konsekvenserna av ett slarvigt ”stick och brinn” vill jag inte tänka på...
Nu är det ju för väl att G är smart! Nästan varje gång vi hamnar i en ny situation där en formulering ställer till det för oss så lyckas vi reda ut det hela och han noterar i sin inre regelbok att ”när mamma säger duka av så menar hon även stoppa in i maskinen och torka bordet”. Och så går det bra nästa gång.
Tack och lov för det!
Etiketter: sonen g
posted by Runt 40 at 12:49
2 Comments:
Intressant! Vår dotter har ju också problem med instruktioner - men inte alls sådär.
Om vi ber henne duka av bordet så hör hon för det första inte förrän man går mycket nära, ser till att ha ögonkontakt och säger en mycket tydlig uppmaning.
Hon fattar lätt, men det är liksom som att hon är i sin egen lilla värld, för efter några sekunder har hon glömt bort vad det var vi sa att hon skulle göra. Så man får bita sig i tungan för att inte tjata hela tiden... När hon blir påmind så sätter hon igång, men det går i slow motion, och efter typ en tallrik så glömmer hon återigen vad hon höll på att göra, och börjar pyssla med något annat. Man får påminna och påminna, och det blir till slut så irriterande för alla parter att det är lättare att göra saken själv.
PRECIS sådär var G innan vi fått hjälp att definiera hans problematik. Han liksom skärmade av sig och var bara närvarande ett kort tag innan han kopplade bort igen.
Slow motion var bara förnamnet.
Nu är det som att han vaknat till; han vet att vi vet att det kör ihop sig ibland och tack vare att han vet att vi vet behöver han inte längre avskärma sig...
Skicka en kommentar
<< Home