torsdag, oktober 05, 2006

ny burk

Man kan ju bli tokig i huvudet för mindre!

Efter många om och men så har vi konstaterat att vi faktiskt skulle ha stor glädje av en till dator i familjen.

Som det ser ut idag har vi en bärbar som jag har för mig själv, ingen får pilla på den (även om jag ser spår av sonen B´s små tassar ibland) och en stationär som maken och sönerna delar på. ”Delar på” förresten, mer ärligt vore att skriva ”...en stationär som maken och sönerna bråkar om”. Trots att vi delat upp den stationära med olika profiler och kompletterat med en äggklocka som alltid räknar minuter, så blir det bråk. Maken blir galen för att sonen G ”råkar” ändra inställningar som maken inte klarar att ändra tillbaka, sonen B upprörs över att han inte får plats med nedladdningar av musik och demo, sonen G tycker aldrig att han får tillräckligt med tid. Ingen av dem har någon som helst respekt eller disciplin!

Man kan undra varför inte maken och jag kan samsas om den bärbara? Ska jag säga sanningen så är det jag som säger stopp; han ändrar inställningar och spiller thé och hänger i timmar – jag skulle inte få en chans. Törs inte ge ens ett lillfinger för då slukar han hela armen :-)

Alltså är beslutet fattat, vi skaffar en till (prioriterar bort en del annat, det här inköpet svider i plånboken). Det är nu den verkliga galenskapen börjar; vad ska vi köpa?

Ska det vara någon speciell tillverkare? Viken sorts processor är bäst? Hur mycket internminne? Vad för sorts moderkort, grafikkort och ljudkort? Hur stor skärm och vilken upplösning?

Phu.

Jag är varken inte någon expert eller ens speciellt intresserad, så jag frågar stillsamt en pålitlig kollega om tips och utifrån det hittar jag något som verkar passande. Frågar dumt nog en annan lika pålitlig kollega och får ett helt annat svar.

Suck.

Kompromissar ihop deras idéer och kommer fram till något – då finns inte den att få tag i längre, har ersatts av en annan modell med andra kvalifikationer och helt annat pris.

Är tillbaka på ruta ett.

Sådär har det harvat runt ett par varv och jag är nu spytrött på alltihop. Ikväll kommer jag marschera iväg och köpa något och sen ska jag inte titta, prata eller jämföra något mer. Helgen ska ägnas åt att formatera, installera och koppla ihop den med hemmets nätverk och skrivare. Wish me luck!

Etiketter:

2 Comments:

Blogger Medelålders mode said...

Det finns en fördel med att vara gift med en datanörd- jag skiter fullständigt i sådana där saker.

Det finns en nackdel också- det brukar bli väldigt dyrt.
Lycka till!

10:58 fm  
Blogger Runt 40 said...

I vår familj är det jag som kommer närmast dataörd, med sonen B som bubblare!

2:42 em  

Skicka en kommentar

<< Home