tidsbrist
Läser vad Sara skriver och kan inte annat än instämma.
Hur ska man hinna? Jag jagar som en tok mellan allt och frågan är om det här kan kallas livskvalitet? Inte var det så här jag ville ha det?
Det hemska är kanske att jag inte har någon stor vision. Jag har ingen bild av mig själv drivandes ett vandrarhem i Jämtland eller så, ingen hemlig dröm om att flytta till spanska obygden och leva av att mjölka getter. Min dröm är mycket närmare än så; jag vill kunna njuta av den generösa utdelning jag fått i form av en make jag älskar i nöd och lust, tre barn som fyller mig av glädje & nyfikenhet, hälsa & fysik som tillåter mig att slå kullerbyttor även som vuxen. Till detta har jag ju jobb, lägenhet, landställe och annat som jag faktiskt gillar!
Hur ska jag då tagga ner i vardagen? Hur ska jag hitta ro en sketen måndag i september? Är det mig det är fel på? Funderar som Sara; är det jag som tagit mig vatten över huvudet? Tre barn, heltidsjobb, träning två – tre dagar i veckan, ambition att laga hygglig mat till min familj, ambition att hålla hem & barn något så när rena… Är det för mycket? Är jag en looser som förväntar mig för mycket och prioriterar för dåligt? Eller är det som villervalla (som tyvärr - men av förklarliga skäl - inte skrivit mycket på sistone, bläddra i hennes arkiv och hitta stora tankar) skrev någon gång för länge sedan – är det en bugg i systemet?
Hur ska man hinna? Jag jagar som en tok mellan allt och frågan är om det här kan kallas livskvalitet? Inte var det så här jag ville ha det?
Det hemska är kanske att jag inte har någon stor vision. Jag har ingen bild av mig själv drivandes ett vandrarhem i Jämtland eller så, ingen hemlig dröm om att flytta till spanska obygden och leva av att mjölka getter. Min dröm är mycket närmare än så; jag vill kunna njuta av den generösa utdelning jag fått i form av en make jag älskar i nöd och lust, tre barn som fyller mig av glädje & nyfikenhet, hälsa & fysik som tillåter mig att slå kullerbyttor även som vuxen. Till detta har jag ju jobb, lägenhet, landställe och annat som jag faktiskt gillar!
Hur ska jag då tagga ner i vardagen? Hur ska jag hitta ro en sketen måndag i september? Är det mig det är fel på? Funderar som Sara; är det jag som tagit mig vatten över huvudet? Tre barn, heltidsjobb, träning två – tre dagar i veckan, ambition att laga hygglig mat till min familj, ambition att hålla hem & barn något så när rena… Är det för mycket? Är jag en looser som förväntar mig för mycket och prioriterar för dåligt? Eller är det som villervalla (som tyvärr - men av förklarliga skäl - inte skrivit mycket på sistone, bläddra i hennes arkiv och hitta stora tankar) skrev någon gång för länge sedan – är det en bugg i systemet?
Etiketter: bara jag
posted by Runt 40 at 13:35
4 Comments:
Idag är en bra dag; jag har hunnit med att skriva en massa, träna OCH vara med barnen! Men- det är svårt, det är verkligen det. Min vision ser ut som din- precis exakt så.
Jag tänker precis som du. Jag hinner för det mesta med mina barn, mitt jobb, maken, huset... och så blir det inte tid över för mig, eller så får jag vara uppe halva natten (vilket jag ofta är).Jag tror faktiskt att vi begär för mycket. Kanske det är just det som är den stora lyckan, den där dagen då vi faktiskt fått allt att fungera?
Dagar med flyt känner man sig oslagbar, tyvärr är de alldeles för få.
Sen låter det väldigt deppigt med att "vi begär för mycket" även om det nog tyvärr är sant. Väldigt mycket Luther och Freud.
Åh nej, blanda inte in Luther! Vad jag menar är att vi begär för mycket av oss själva! Våra barn kommer inte dö om de inte får superbäringsrik hemlagad mat varje dag, maken kan leva utan uppmärksamhet 10 minuter, huset rasar inte om det inte är strålande rent, jobbet klarar sig bra även om man inte lägger ner 110% i det osv osv. Dygnet har bara 24 timmar, så är det. Allt det vi gör idag med BÅDE jobb och hemarbete hade man hjälp med förr, eller så jobbade den ena och den andra skötte hemmet. Förutom det har vi större hem och fler prylar (och vissa har fler än ett, har jag läst :-)) Våra jobb är mer komplicerade och vår vardag innehåller ständiga val, papper som ska fyllas i, grejer som ska kommas ihåg.
Skicka en kommentar
<< Home