mitt i natten

Samma lilla stillsamma sak händer varje natt;

Vid ett-halv två vaknar LillStumpan och är kissnödig. Trippen till toaletten vill hon inte göra själv så självklart följer jag henne. Lika sömnvingliga bägge två fumlar vi oss fram i mörkret, gör det vi ska utan att tända någon lampa och sen tillbaka mot sängvärmen. Vem kan motstå den lilla trötta röst som viskar
- Mamma, kan du ligga hos mig en liten stund?

Inte jag. Kan och kan förresten, jag VILL inte. Vi kryper ner i hennes lilla säng och det tar inte mer än någon minut innan hon snusar gott igen. Jag njuter av vår lilla prinsessa, hennes doft, hennes små-svettiga sömntunga kropp, hennes hårfjun som killar mig i näsan.

Är så oerhört tacksam för att hon finns och för att jag får vara hennes mamma.

Tar de får stegen bort till min säng, sträcker ut mig och somnar om.