firmafest

Efter att ha varit på ett antal hemska tillställningar har jag mer eller mindre slutat gå på firmafester. Jag får hemska associationer till finlandsfärja, kollegor som krökar & kladdar, spyor bakom blomkrukor, hångel i hörnen – urk.

Eftersom jag inte vill se mina vanligtvis hyggliga och kompetenta kollegor i sådana här situationer stannar jag alltså hemma. Kalla mig sipp, men jag har svårt att ha respekten kvar efter så´na uppvisningar. Brukar få höra att jag ska släppa loss lite, men för mig har det inte med det att göra. För mig handlar det om att jag inte gillar att vilka beteenden som helst är ursäktade bara för att personen i fråga har ett par glas för mycket innanför västen.

Nåväl, i veckan var jag i alla fall med. Flera olika anledningar; jag har fått indikationer på att jag – i min arbetsledande roll – förväntas dyka upp, jag jobbar mycket med festgeneralen och han hade skvallrat om ett antal trevliga programpunkter, festlokalen låg bra till…

Alltså rotade jag igenom garderoben efter en acceptabel partyblåsa, kammade håret och piffade till ansiktet och gick dit. Mycket folk, trevligt mingel om än med tokstark fördrink, god middag med för-, varm- och efterrätt och trevligt bordssällskap – very, very nice! Direkt efteråt, när folk på svajiga ben började röra sig runt i lokalen….

…då smet jag hem!

Frid och fröjd för alla; jag har visat upp min privatsociala sida, inte varit så sipp, ätit en god middag och sjungit lite allsång men sluppit alla pinsamma uppvisningar (som jag dagen efter fick höra om; det hade varit precis så illa som jag befarade).

Nu när jag testat den här strategin och konstaterat att den funkar kan jag mycket väl tänka mig att gå på firmafest igen!