döden-depp

Är kanske lite morbid, men ibland undrar jag vad som händer om jag tvär-dör just nu. Bara plopp sådär; putz väck, borta, passé compose, bye bye?

Allt det praktiska hemma; skulle maken runda alla matsäckar, läxor, fritidsaktiviteter och julklappar? Vårt hem; skulle dammråttorna bosätta sig permanent där? Skulle min plats fyllas direkt av någon annan kvinna? Finns det över huvud taget något vettigt foto på mig så ungarna skulle ha en chans att komma ihåg hur jag såg ut?

De känslomässiga konsekvenserna runt familjen slår jag bort – dem vill jag inte tänka på.

På jobbet – vem skulle ersätta mig? Skulle någon hitta rätt bland mina papper? Ve och fasa, man kanske skulle upptäcka att allt mitt jobb är bortkastat?

Skulle någon komma till min begravning? Eller skulle min död vara på samma sätt som på som min födelsedag; gå totalt spårlöst förbi. En trist liten annons som ingen ser?

Suck. Det är inga glada tankar det här. Är det inte fram till nu som jag borde ha gjort alla de saker som jag ska gå till historien för?

Tankarna är definitivt triggade av 40årsdagen – jag har TOTALT snöat in på att det är massa dörrar som stängs för mig nu. Visst, kanske några andra dörrar öppnas, men dem har jag svårt att se. Det enda jag ser av dem är att det hänger PRO-skyltar på dem. Boule och bridge – det är vad jag ser framför mig.