revansch

Som liten var jag alltid ledsen över min stora näsa. Vid det här laget har jag hunnit växa i den, även om den fort-farande är rejäl. Den bekymrar mig sällan nuförtiden.

Annat var det då – jag grät floder och allra värst var det när TV-programmet ”från A till Ö” gick, de andra ungarna tyckte jag såg ut som Hedvig och jag ville bara dö. Jag HATADE det där pro-grammet, trots att jag egentligen borde ha älskat det; jag som redan tidigt gillade bokstäver, ord och Birgitta Andersson.

Nu ser jag att alltihop sätts upp igen, nu i teaterversion med Super-SnällaSilverSara och Myror-i-Brallan-Jonas i huvudrollerna. Jag vet inte på vilket ben jag ska stå – det är som hämnaren från det för-gångna ruskar på sig och kliver upp ur graven arm i arm med två av mina absoluta favoriter.

Det är med stor tillfredsställelse jag läser i Coop-tidningen Mersmak att (coola, välklädda, proffsiga) Jonas som liten tyckte att Hedvig var snygg! Det ni, gamla mobbingsadister på 70-talet; ni hade fel och Jonas hade rätt. Revansch!