twins
Sara funderar för tillfället mycket på det här med tvillingskap (fast det är nog så att tvillingföräldrar alltid har tankar igång runt detta, men beroende på omständigheterna är det mer eller mindre).
Nåväl, jag har ju också ägnat mycket tid åt dessa tankar och blev lite häpen när Sara undrade vad mina pojkar tycker om att vara twins. Häpen över mig själv, för jag har nog aldrig ställt någon av dem den direkta frågan ”vad tycker du egentligen om att ha en tvillingbror?”. Jag har nog alltid tagit för givet att jag vet svaret; att ibland är det jobbigt, ibland är det kul, ibland är det avskyvärt, oftast är det bara självklart.
Lite häpen är jag också över att det tar emot så att fråga, plötsligt känner jag att jag inte vill väcka den björn som sover. Tänk om jag får ett svar jag absolut inte vill höra? Kanske det är tryggast att fortsätta gissa?
Igår kväll hörde jag ett tissel från badrummet. Fnitter & babbel blandat med skval och andra badrumsljud. Smyglyssnade lite mer aktivt och förstår att de avhandlade dagens upplevelser, försökte fixa nya frisyrer, kollade varandras tandborstning, kikade efter mustaschfjun (?!), rotade runt i tvättkorgen (??) och sen lyckas jag inte höra mer. Det lät som de hade trevligt! Det lät som att åtminstone just då var det helt perfekt med en tvillingbror!
Min dröm är att de genom livet kommer att ha någon sorts speciell länk till varandra, en känsla av att ”brorsan finns alltid på min sida när det gäller”. Men det är väl å andra sidan den önskan alla föräldrar har för sina barn – syskonen emellan – oavsett om de är tvillingar eller ej?
Sara – en dag när jag känner att tiden är mogen, att JAG är mogen, ska jag fråga och då ska du få veta!
Nåväl, jag har ju också ägnat mycket tid åt dessa tankar och blev lite häpen när Sara undrade vad mina pojkar tycker om att vara twins. Häpen över mig själv, för jag har nog aldrig ställt någon av dem den direkta frågan ”vad tycker du egentligen om att ha en tvillingbror?”. Jag har nog alltid tagit för givet att jag vet svaret; att ibland är det jobbigt, ibland är det kul, ibland är det avskyvärt, oftast är det bara självklart.
Lite häpen är jag också över att det tar emot så att fråga, plötsligt känner jag att jag inte vill väcka den björn som sover. Tänk om jag får ett svar jag absolut inte vill höra? Kanske det är tryggast att fortsätta gissa?
Igår kväll hörde jag ett tissel från badrummet. Fnitter & babbel blandat med skval och andra badrumsljud. Smyglyssnade lite mer aktivt och förstår att de avhandlade dagens upplevelser, försökte fixa nya frisyrer, kollade varandras tandborstning, kikade efter mustaschfjun (?!), rotade runt i tvättkorgen (??) och sen lyckas jag inte höra mer. Det lät som de hade trevligt! Det lät som att åtminstone just då var det helt perfekt med en tvillingbror!
Min dröm är att de genom livet kommer att ha någon sorts speciell länk till varandra, en känsla av att ”brorsan finns alltid på min sida när det gäller”. Men det är väl å andra sidan den önskan alla föräldrar har för sina barn – syskonen emellan – oavsett om de är tvillingar eller ej?
Sara – en dag när jag känner att tiden är mogen, att JAG är mogen, ska jag fråga och då ska du få veta!
Etiketter: barnen
posted by Runt 40 at 08:39
2 Comments:
Jag tänkte mejla dig igår och säga att du inte behöver fråga dem! Just precis av den anledningen som du beskrev.
Ska snart intervjua ett vuxet tvillingpar och det ska bli spännande att höra vad de säger.
Frågade min ene tvillingson häromdagen och fick det svar jag inte ville höra. Fast å andra sidan- hade inte vilket syskon som helst svarat så i det tillfället (de tjafsade om vem som skulle spela dataspel först)?
Jag tror på den där drömmen om den speciella länken. Absolut. Helt ärligt.
Den speciella länken - det var fint uttryckt!
Skicka en kommentar
<< Home