kategoriserar vidare

Ca två tredjedelar av mina inlägg är nu kategoriserade – phu, det är rätt jobbigt; dels med allt klickande och dels med alla känslor runt vissa inlägg.

Kan konstatera att jag skrivit oerhört mycket om sonen g och knappast ens nämner de andra ungarna; sonen b och LillStumpan. Det betyder verkligen inte att de betyder mindre för mig, verkligen inte. Men de är lättare att leva med, lättare att älska. Sonen g dränerar mig på ett alldeles speciellt vis och genom att få ur mig en del av frustrationen, rädslan och oron här på sidan så kan jag lättare vara en bättre mamma åt honom.

Massor av inlägg handlar också om landet – vårt slit för att hitta rätt och hur bra det faktiskt blev!

Även träningen fyller tydligen mina tankar; visst lägger jag en hel del kraft på den men inte trodde jag att den fyllde min hjärna så till den milda grad att det spillde över så mycket på den här sidan?! Jag förvånar mig själv!

Och så jobbet förståss – inte så många men för mig väldigt sammanfattande inlägg om hur min arbetssituation ser ut. Jag får verkligen ta mig en funderare på om det är så här jag vill ha det…

Slutligen det mörka – vissa inlägg vill jag nästan ta bort; de som är patetiska, blottande, svaga, ledsna och fyllda av avskyvärda känslor. Men jag låter dem står kvar, för det här är sidor av mig som finns, vare sig jag gillar det eller ej.

Så´nt här är mitt liv och så´n här är jag.