till frisören
Avdelningen för världsliga saker presenterar helgens aktivitet; besök hos frisören. Det är alltså inte sönerna som ska snaggas eller dotterns frisyr som ska trimmas till utan mamman – moi – som ska friseras.
Jag klipper mig alltför sällan, håret lixom bara hänger med och växer och växer och eftersom det är långt gör det ju ingen större skillnad om det klipps eller ej. Jag ser likadan ut plus/minus en decimeter. Men mellan varven bör man nog ändå fräscha till topparna (sägs det) och nu är det alltså dags!
Men nu har tanken slagit mig; jag SKULLE ju faktiskt kunna byta frisyr! Klippa lite lugg, korta av till axellängd, köra lite etapper eller nå´t? Väl?!
Tanken känns helt crazy (förstår ni, det behövs inte mycket för att jag ska känna mig urspårad)! Frågade maken som fick det där tomma i blicken ”jag älskar dig hur du än ser ut”. Inget engagemang där, inte. Sonen b försöker projicera sin dröm om afroburr på mig – nej tack. Sonen g tycker att jag är fin som jag är – tack älskling! Dottern hejjar på Pippilotta-tofsar – det skulle allt se ut :-)
Kanske frisören ska få fria händer? Hon känner mig sen länge och vet att blir det tuppkam eller nå´n pretto-stajl som behöver fön & tång så blir det MISSNÖJD KUND och det vill hon ju inte ha.
Tanken är inte dum!
Det är VERKLIGEN ingen dum idé; jag kan lägga fram mina tankar till henne, slå mig ner och blunda! Eftersom jag inte testat förut får man väl bedöma att det är 50/50 att jag blir jättesnygg jämfört med att jag blir tokful?
Risken finns dock att jag fegar ur och ber henne kapa som hon brukar…
Är det inte meningen att man ska ha koll på sitt hår när man är 40?!
Jag klipper mig alltför sällan, håret lixom bara hänger med och växer och växer och eftersom det är långt gör det ju ingen större skillnad om det klipps eller ej. Jag ser likadan ut plus/minus en decimeter. Men mellan varven bör man nog ändå fräscha till topparna (sägs det) och nu är det alltså dags!
Men nu har tanken slagit mig; jag SKULLE ju faktiskt kunna byta frisyr! Klippa lite lugg, korta av till axellängd, köra lite etapper eller nå´t? Väl?!
Tanken känns helt crazy (förstår ni, det behövs inte mycket för att jag ska känna mig urspårad)! Frågade maken som fick det där tomma i blicken ”jag älskar dig hur du än ser ut”. Inget engagemang där, inte. Sonen b försöker projicera sin dröm om afroburr på mig – nej tack. Sonen g tycker att jag är fin som jag är – tack älskling! Dottern hejjar på Pippilotta-tofsar – det skulle allt se ut :-)
Kanske frisören ska få fria händer? Hon känner mig sen länge och vet att blir det tuppkam eller nå´n pretto-stajl som behöver fön & tång så blir det MISSNÖJD KUND och det vill hon ju inte ha.
Tanken är inte dum!
Det är VERKLIGEN ingen dum idé; jag kan lägga fram mina tankar till henne, slå mig ner och blunda! Eftersom jag inte testat förut får man väl bedöma att det är 50/50 att jag blir jättesnygg jämfört med att jag blir tokful?
Risken finns dock att jag fegar ur och ber henne kapa som hon brukar…
Är det inte meningen att man ska ha koll på sitt hår när man är 40?!
Etiketter: vardag
posted by Runt 40 at 14:38
4 Comments:
Jag vill inte erkänna, men när klippte jag mig sist hos frisör?
Det är fööööör pinsamt.
Men jag kan säga att du har nog mer koll än jag.
Har bara gett frisören fria händer en gång och det var på det ljuva 80-talet. Minns du pudelrockarna?
Aldrig mer.
Rapport: det blv lugg och det blev uppklippt och jag är JÄTTENÖJD!
Ser ut lite som ett ofönat nyhetsankare i håret (alltså inga stora sprayade svall men samma frisyr!) och tripp-trapp-trull godkände och maken gav tummen upp! Dessutom kostade det bara 300:-, jag trodde det skulle bli betydligt dyrare..?
Kul att det blev bra!
Kanske dags för mig nu då? Låter ju inte ens dyrt.
Jag klappar takten för dig!!
Skicka en kommentar
<< Home