röra i väskan
Min handväska är en röra.
Alla andra glider omkring med nätta små saker som mirakulöst ändå rymmer allt; de kan med lätthet trolla fram allt mellan halstabletter i olika smaker till extra nylonstrumpor. Ser inte minsta fummel när mobilen ska fiskas upp, aldrig någon tvekan när nycklarna ska fram.
Jag har en mellanstor väska som ska kunna rymma det nödvändigaste men inte tillåter mig att släpa omkring på jättelass. Några fack finns, men inga som faller sig naturliga för mig – allt hamnar istället hipp som happ och aldrig på det ställe de låg förra gången. Livsviktiga saker ligger jämte ren skit. Dessutom bosätter sig ett antal uddasaker där – en ensam strumpa som jag räddat på dagis, ett läppglans jag sällan kommer ihåg att använda, en enkät jag lovat fylla i (oj – skulle varit inlämnad i oktober?), solglasögon fast solen inte lyst på flera månader, pennor av varierad kvalitet… Och så finns förståss telefonen, mp3n och ibland den lilla handdatorn som jobbet tycker jag ska ha istället för kalender (kalendern som för övrigt alltid blir kvar på skrivbordet). En eller annan laddare med lång sladd brukar ringla runt i botten på väskan, det bidrar inte heller direkt till någon vidare ordning. Runt 150 kronor i mynt skramlar tillsammans med halvöppna tuggummi-paket i botten.
Väskan är som en riktig amerikanskt trashig junkyard.
Ibland rensar jag upp, städar ur och lovar mig själv att det aldrig, ALDRIG mer ska blir så här. Två veckor senare är jag tillbaka i röran.
Det som är lite intressant är att det här är så okaraktäristiskt för mig – jag har faktiskt hygglig ordning på det mesta utom just detta. Varför blir det så? Och kanske är det onödigt att lägga energi på att räta upp den delen också – väskan kanske ska få vara rörig?
Alla andra glider omkring med nätta små saker som mirakulöst ändå rymmer allt; de kan med lätthet trolla fram allt mellan halstabletter i olika smaker till extra nylonstrumpor. Ser inte minsta fummel när mobilen ska fiskas upp, aldrig någon tvekan när nycklarna ska fram.
Jag har en mellanstor väska som ska kunna rymma det nödvändigaste men inte tillåter mig att släpa omkring på jättelass. Några fack finns, men inga som faller sig naturliga för mig – allt hamnar istället hipp som happ och aldrig på det ställe de låg förra gången. Livsviktiga saker ligger jämte ren skit. Dessutom bosätter sig ett antal uddasaker där – en ensam strumpa som jag räddat på dagis, ett läppglans jag sällan kommer ihåg att använda, en enkät jag lovat fylla i (oj – skulle varit inlämnad i oktober?), solglasögon fast solen inte lyst på flera månader, pennor av varierad kvalitet… Och så finns förståss telefonen, mp3n och ibland den lilla handdatorn som jobbet tycker jag ska ha istället för kalender (kalendern som för övrigt alltid blir kvar på skrivbordet). En eller annan laddare med lång sladd brukar ringla runt i botten på väskan, det bidrar inte heller direkt till någon vidare ordning. Runt 150 kronor i mynt skramlar tillsammans med halvöppna tuggummi-paket i botten.
Väskan är som en riktig amerikanskt trashig junkyard.
Ibland rensar jag upp, städar ur och lovar mig själv att det aldrig, ALDRIG mer ska blir så här. Två veckor senare är jag tillbaka i röran.
Det som är lite intressant är att det här är så okaraktäristiskt för mig – jag har faktiskt hygglig ordning på det mesta utom just detta. Varför blir det så? Och kanske är det onödigt att lägga energi på att räta upp den delen också – väskan kanske ska få vara rörig?
Etiketter: vardag
posted by Runt 40 at 10:49
1 Comments:
Jag har skaffat mig en liten handväska. Den rymmer just nu bara mobil, plånbok, nycklar, läppstift, Lillpluttans reservnapp, visselpipor ifrån barnens glasspinnar, tops och småmynt.
Sen, när jag jobbar trycker jag ned den lilla handväskan i en ryggsäck. Som är ett totalt kaos. Som din väska ungefär.
Jag är ur-rörig och har gett upp. Men den lilla väskan är kul som komplement.
Skicka en kommentar
<< Home