den perfekte partnern

Läste uttrycket "den perfekte partnern" i en bok och reagerar – ordet ”perfekt” i kombinationen med ordet ”partner” blir för mig en motsägelse i sig.

Akademiens Ordlista definierar perfekt som fulländad, fullkomlig, felfri. Partner är enligt samma bok äkta hälft, men enligt min definition är en partner en livs levande människa med fel och brister.

En bråkdel av alla mina frågor:
* Är det ultimata att försöka hitta den felfrie?
* Ska man inspektera den partner man har och granska egenskap för egenskap; överväger plussidan minussidan?
* Hur är det med mig själv; vilka egenheter kan jag tänka mig att ändra på och vilka vill jag hålla kvar vid?
* Skulle mitt liv bli perfekt med den felfrie partnern vid min sida?
* Är någon helt felfri över tiden? Alltså helt rätt i alla tänkbara situationer?
* Kan det vara så att någons jobbiga egenhet faktiskt är just det jag attraheras av?

Kanske ska förtydliga, jag vill verkligen inte ha någon annan make än den jag har. Verkligen inte - trots att vi periodvis kännt mer besvikelse & ilska är kärlek, generositet och respekt. Kisar jag med ögonen ser jag den kille jag en gång blev kär i och jag vet att han är …. rätt. Inte perfekt men HELT RÄTT.