jul igen

Även om novemberfriden fortfarande råder närmar sig julen med stormsteg. Snart väller en flod av rödglittrande tingeltangel över oss; å ena sidan är det hur myspysigt som helst, å andra sidan har det en tendens att bli asjobbigt.

Förutsättningarna i år är hästlängder mycket bättre än vad de varit på länge; maken kommer vara hemma i år och vi planerar att fira jul på landet.

Ska inte ge mig in i något bittert ordande över alla de jular som maken varit långt borta och jag firat själv med barnen. Firat och firat; jag har jobbat som en slav för att göra julen till något roligt för dem och själv nästan gått under på kuppen. Skolan, TV, reklam i brevlådan, omgivningen – alla bidrar till att bygga upp barnens förväntningar och hur man än anstränger sig att hålla det hela lite lagom så… Det är dömt att gå åt helvete.

Bristen på miljöombyte har också tärt på våra jular; av olika anledningar är vårt sociala liv rätt begränsat och att ”ta en charter” har inte varit något alternativ – vi har alltså varit hemma i vår vardag hela tiden. Inte bra när vardagen tidvis varit mörkgrå.

Hur som helst; i år finns alltså alla chanser att det hela blir bättre!

Maken är hemma och ska ingenstans – jag upprepar INGENSTANS! Och ett par stenkast bort från vardagen ligger vår fina lilla stuga där vi bott in oss ordentligt och trivs så bra allihop!

Behovet av att överkompensera med juligt tingel-tangel känns minimalt. Om vi bara kommer ut till landet och får några extra dagar ledigt kommer vi kunna ha en härlig jul med bara det som är viktigt för oss; tid med varandra kompletterat med en liten gran, något gott att äta och några klappar till ungarna…

Faktum är att för första gången på många år känner jag att julen är välkommen!