en egen plätt
Har ett bubblande behov av ett eget utrymme. En plätt som bara är MIN.
Kollar runt hemma och konstaterar allt är antingen familjens gemensamma territorium eller så är det någon annans. Maken har ett eget skrivbord – ingen annan lägger något där. Pojkarna har sina rum. LillStumpan har en hörna som vi andra inte river runt i.
Allt som är mitt tenderar att bli gemensamt; i min garderobshalva hamnar plötsligt kassen med urvuxna barnkläder och högen med tidigt inköpta julklappar. På min badrumshylla ligger verktyget till B´s tandställning och LillStumpans alla hårspännen. På min dator har någon fyllt hårddisken med mysko musik. Någon lägger viktig post i min underklädeslåda? Hyllan där jag lägger plånboken och nycklarna fylls med papper från skola, dagis och bodstadsrättsföreningen. Min egentid (om inte annat fem minuter på muggen) invaderas av någon som ”bara ska…”.
Jag blir galen.
Om jag får drömma – och det får jag för det här är MIN blogg – skulle jag ha ett helt eget rum. Jag skulle ha bokhyllor för bara mina böcker, ett bord för min dator och en egen skrivare där ingen annan ständigt tog sista pappret. Jag skulle ha fria ytor som fick förbli fria och inte belamrades av någon annans grejer. Mitt – mitt – mitt.
Känner att jag måste förtydliga en sak: jag älskar min familj. Över allt annat älskar jag dem.
Det är bara det att snart finns inte jag kvar, JAG. Allt som är jag eller mitt håller på att dränkas.
Kollar runt hemma och konstaterar allt är antingen familjens gemensamma territorium eller så är det någon annans. Maken har ett eget skrivbord – ingen annan lägger något där. Pojkarna har sina rum. LillStumpan har en hörna som vi andra inte river runt i.
Allt som är mitt tenderar att bli gemensamt; i min garderobshalva hamnar plötsligt kassen med urvuxna barnkläder och högen med tidigt inköpta julklappar. På min badrumshylla ligger verktyget till B´s tandställning och LillStumpans alla hårspännen. På min dator har någon fyllt hårddisken med mysko musik. Någon lägger viktig post i min underklädeslåda? Hyllan där jag lägger plånboken och nycklarna fylls med papper från skola, dagis och bodstadsrättsföreningen. Min egentid (om inte annat fem minuter på muggen) invaderas av någon som ”bara ska…”.
Jag blir galen.
Om jag får drömma – och det får jag för det här är MIN blogg – skulle jag ha ett helt eget rum. Jag skulle ha bokhyllor för bara mina böcker, ett bord för min dator och en egen skrivare där ingen annan ständigt tog sista pappret. Jag skulle ha fria ytor som fick förbli fria och inte belamrades av någon annans grejer. Mitt – mitt – mitt.
Känner att jag måste förtydliga en sak: jag älskar min familj. Över allt annat älskar jag dem.
Det är bara det att snart finns inte jag kvar, JAG. Allt som är jag eller mitt håller på att dränkas.
Etiketter: bara jag
posted by Runt 40 at 12:49
2 Comments:
Förstår dig fullständigt! Det är likadant för mig, men i ärlighetens namn får jag väl medge att det är lika för alla här i familjen, eftersom vi är så många. Snart ska i alla fall lilla prinsessan flytta in i 9-åringens rum och vi får ett eget sovrum igen, men det delar jag ju med maken. Jag brukar säga att jag ska skaffa en egen liten lägenhet i stan... :-)
Hoho - en egen lya!! Jag kanske är väl anspråkslös då jag drömmer om en plätt?
Skicka en kommentar
<< Home