bok

Läser en bok skriven av en kvinna som har samma diagnos som vår g. Jag orkar bara med en bit i taget, den är så intensiv och orden borrar sig rätt in, men ett par sidor i taget kommer jag vidare.

Jämförelsevis kan jag konstatera att g bara har ”en släng” av det hela medan hon fått en rejäl dos. Det är mycket som skiljer författaren från vår pojke, samtidigt finns det också slående likheter.

Några exempel:
Hon beskriver detaljerat sin fascination för böjar, formen ”böjd” är för henne något helt speciellt och hon kan knappt hålla sig från att fingra på böjda dörrhandtag, böjda armstöd och annat. Insiktsfullt beskriver hon hur hon teoretiskt förstår att andra inte ser hennes mönster; samtidigt är det så SJÄLVKLART för henne själv hur ex-vis dörr-handtaget och armstödet hänger ihop.

Ett avsnitt handlar om hur de stora pojkarna i skolan slog henne varje rast och varför hon faktiskt kunde finna sig i detta. För henne var skolan en stor röra och i denna regelbundet återkommande misshandel fanns det i alla fal en regel; den kom som på beställning varje dag och då kändes det som en trygghet bland allt som var oregelbundet.

Ett återkommande ämne är skillnaden mellan detaljer och helhet. Hennes perspektiv totalt avviker från normen som väl oftast ligger någonstans mitt emellan; de flesta av oss ser några detaljer och en bit av helheten. Hennes värld framstår som tvådelad; ena hälften är massa minimala detajer, andra hälften något som är långt över helikopterperspektiv och mellan dessa världar ingen länk.

Nu har jag allså inte kommit mer än halva boken än, bitvis är den väldigt tragisk och tung. Andra delar är oerhört upplyftande – vilket fascinerande samhälle vi lever i om man ser den med andra glasögon på.

För mig ger boken ytterligare en liten inblick i g´s värld.