lycka är ett val

Jag inser att jag nog kan låta lite frireligiös eller nå´t ibland; vaddå "lycka är ett val"?

Så här är det; jag har äntligen, ÄNTLIGEN, kommit till viss insikt om att det faktiskt är MITT ansvar hur MITT liv blir.. Jag kan skylla på tråkiga omständigheter, osolidariska medmänniskor, otur - you name it - och jag kan få sympati, empati, medlidande och allt möjligt, men i slutänden är det JAG som har ansvaret.

Vad tjänar det till om någon tar på sig skulden om det är MITT liv som slösats bort, det ändrar ju inget förutom att jag möjligtvis kan få "rätt" eller få säga "vad var det jag sa´". Det är JAG som gått miste om skratten, glädjen och lyckan.

Det är slut med trams nu.

Jag gör verkligen en kraftansträngning att se lite ljusare på tillvaron. Jag försöker ändra på sådant jag kan påverka och gilla läget i övrigt. Jag har redan börjat och det går förvånansvärt bra! Det är enklare än jag trodde och framför allt roligare!

Är ju inte dummare än att jag inser att det kommer vara två steg tillbaks ibland, men det är OK. (O-)vanor som byggts upp under många år ändras inte över en natt.

Sparken i baken; vart den kom ifrån? I viss mån från en bok jag bläddrat i (kan inte säga att jag läst den, jag tar ett par sidor i taget) och min gamla favoritbok förståss; Rensa i Röran av Karen Kingston. Passande nog föll den ur hyllan när jag grävde efter proppskåpet, det gäller att kunna ta en vink!

Hur som helst, jag tror jag hittat min lilla stig och plötsligt känns allt oändligt mycket enklare.