vilken dag, vilken kväll...

Det är ta mig tusan inte lätt att vara positiv när man torkat spyor och bytt bajsblöjor hela dagen. Inte blir man sen gladare av att mellanstadiekillarna är prepubertala och får vredesutbrott över läxor, broderliga orättvisor, middagsmat och vad mer det nu var...

Fy fan.

Tappade aptiten efter tredje blöjan och nu sitter jag här och är hungrig.

Tänk om *i den bästa av världar* maken skulle svepa in genom dörren och barnvakten skulle uppenbara sig; då skulle jag lämna kräkvardagen och gå med honom på den fina lilla tapasbaren ett par kvarter bort. Jag skulle kunna ha på mig något annat än mammauniformen jeans och top; kanske kjol och blus? Och lite färg på fransarna? Vi skulle beställa tre-fyra-fem små tallrikar med olika godsaker och varsitt glas rödvin och sen bli sittande där och prata till sent-sent-sent.

Jag är nämligen inte bara hungrig utan bored out of my brains.

Nåja, jag får gå och ta mig ett par mackor och glädjas över att jag har gott, hembakt valnötsbröt att mumsa på. En kopp thé blir bra till. Är också glad för att barnen sussar sött och för att jag fick ett par minuter med maken på telefon (gräsänklingsvarianten av långsnack hand-i-hand på restaurang). TVn visar bara skit men i DVDhyllan finns feel-good-klassiker.

Utan minsta lilla martyrvarning tycker jag att det känns som ett helt OK alternativ. Faktiskt.

Lycka är ett val.