brandfackla

Måste säga att jag blir OERHÖRT provocerad av extrem övervikt. Inte ett par kilon hit eller dit och naturligtvis inte medicinskt relaterad övervikt, notera detta, utan övervikt som orsakats av för mycket snaskande, taskiga matvanor och för lite rörelse.

Kan inte med folk som gnäller på att klädstorlekarna inte räcker till samtidigt som de mumsar i sig ännu en chokladbit. Eller folk tycker att alla säten på bussen ska anpassas för 190kilos-personer.

- Jag kan inte låta bli. Vad då KAN INTE? Köp inte hem chipsen, lämna colaflaskan i butiken och låt ölen vara kvar på bolaget. Man gör ett val när man släpar hem skiten.
- Det är det enda roliga jag har. Tragiskt men säkert sant för många. Det finns hjälp att få, övervikten verkar vara en trist effekt av något annat problem.
- Det går inte att laga god mat utan grädde. Gå en matlagningskurs!
- Jag blir så arg när folk tror man är korkad bara för att man är tjock. Hmm – korkad och korkad, jag tycker det är vansinnigt att göra sin kropp SÅ illa.
- Gud vad löjligt med Friskis, Vårruset och stavgång. Ja men välj något annat då; simma ibland, promenera, välj bort hiss och buss.

Är det en rättighet att få vansköta sig själv så till den milda grad att det enda som hjälper är specialbreddade dörrar och sängar som tål extratyngd? Ska cancerpatienter och äldreomsorg bortprioriteras för att knän som sabbats av överbelastning ska opereras? Ska vi acceptera att vuxna låter barn gå genom skolan utan att någonsin vara med på gympan?

Nej, nej, nej.