modlös

Jag har tappat sugen totalt; känns som jag är färgblind och att allt är grått-grått-grått. Jobbet är trist, barnen bråkar, har ingen lust att laga mat, sover dåligt (kan tyvärr inte skylla på den nya sängen för den ÄR faktiskt underbart skön),verkar tramsigt att försöka pigga upp sig med en bukett tulpaner för det är ändå bara jag själv som får ta hand om de skräpiga blombladen om tre dagar.

Känner mig håglös, stripig och grå. Känner mig gammal och ful och trots att jag duschat, deodorantat & smort med väldoftande krämer så känns det som om jag luktar illa. Ser sur ut och låter gnällig.

Hur ska jag vända den här skutan? Var hittar jag lusten igen? Vem kan påminnna mig om hur man gör när man skrattar?

Kollar i resebroschyrer men istället för att se vackra stränder och härliga äventyr ser jag SARS, tsunamis, fågelsjuka, barn som knuffas i poolen, misslyckade restaurangbesök och konstiga insektsbett.

Försöker läsa en spännande bok men ständigt är det någon eller något som avbryter så jag ger upp.

En ny blus framhäver mina andra kläders sjavighet ännu mer och förresten är det svårt att hitta något som passar en smal kropp med långa armar.

Någon gång mellan varven gläntas dörren till ljuset; när LillStumpan kvillrar av skratt för att jag killar henne, när sönerna konstaterar att mina kanelbullar är godast av alla, när alla sover och jag kan dricka en kopp thé helt ostört - då kan jag se en poäng i alltihop. Men resten av tiden, en transportsträcka utan mål.