usel på motgångar

Ska erkänna något bedrövligt; jag är URUSEL på att ta motgångar. Verkligen sorgligt dålig.

När sån´t som det med sängen händer, då ger jag upp TOTALT. Jag blir så ledsen; tänker att det nog inte är meningen att jag ska ha en sån fin och dyr säng, att jag borde vara nöjd med den gamla (den gick ju trots allt att sova i, eller hur?), att DÄR SER JAG hur det går om man kastar pengar runt sig sådär istället för att spara på banken (om än med usel ränta). Det kan ju komma en dag när de där pengarna behövs till något NÖDVÄNDIGT.

Sen finns det en röst som tyst viskar att en bra säng ÄR nödvändigt, att man tillbringar förhoppningsvis en tredjedel av dygnet i sängen så ooavsett hur mycket den kostade blir timpriset inte mycket utslaget på x antal år.

Men ändå.

En binge från det stora varuhuset hade kanske varit lika bra? Känner jag verkligen den lilla skillnaden?

Hur som helst ska de komma med de rätta grejerna i eftermiddag - believe it when I see it - så då kanske det känns lite bättre igen.