bloggandet

Bloggar kommer och bloggar går - så är det.

2005 kommer väl gå till historien som året då ALLA började blogga, och också som året då många slutade blogga. Inte konstigt, det finns massor av problem (eller om man vill vara mer positiv; utmaningar) i bloggeriet.

Några exempel på utmaningar:

• det är tidskrävande, en blogg bör uppdateras med viss regelbundenhet
• det är svårt att hitta sin nivå - hur mycket ska jag lämna ut, hur privat vill jag vara?
• skriver jag för mig själv eller har jag läsare jag vill underhålla alt som kräver underhållning?
• kommentarer - de engagerade värmer, de elaka sårar ohyggligt
• ...och tusen saker till...

Tyvärr har några av mina favoriter försvunnit: Cecilia som skrev Familjeliv deklarerade klart och tydligt på nyårsdagen att nu hade hon gjort sitt för den här gången (med en liten vink om att vi möts igen another time, another place). Arga Mamman som jag kände så mycket för - hon bara försvann. Vad hände? Är allt bra? "Finns" hon någon annanstans? Ytterligare en av mina favoriter (inget namn nämnt) råkade ut för tråkigheter, stängde sin blogg och började på ny kula - glädjer mig att jag fick följa med dit!

Vad vill jag med detta? Just ingenting.

Det hela är kanske som att åka flygplan; man hamnar bredvid någon och börjar prata och under resan får man veta massor om en främmande persons liv, sen skiljs man åt för att troligen aldrig ses igen. Och kanske är det just därför man vågar öppna sig?