onsdag, juli 04, 2007

vart man än tittar....

Det är ju så att man ser mycket det av det man har hjärtat fullt av. Den gravida ser stora magar, den ufointresserade anar rymdskepp och den reseintresserade ser guideböcker & kartor.

Jag ser sorg.

Det låter fasansfullt deppigt, men faktum är att jag börjar inse att sorg inte bara är av ondo utan att det också finns ljusa vinklar och förtröstan (vad 17 är det för ord? Låter som jag är hundra år och frireligiös men just nu hittar jag inget bättre).

En sak står glasklart; många runt omkring bär på sorg. Nu när de flesta runt om mig vet vad som hänt syrran kryper det fram, sån´t man inte talar om i vanliga fall. Kollegor jag tycker jag känt rätt väl berättar saker jag inte haft en aning om. Det handlar inte bara om förlorade kära utan sorg över sådant som aldrig blivit, sorg över saker som gått fel, sorg över val man gjort.

Det verkar som många har något hål inom sig som de måste anstränga sig för att ta sig förbi eller ta sig över. Det verkar också som att det faktiskt går att leva med det där mörka hålet. I och för sig - vad är alternativet? Men hålet blir liksom en del av en själv och någonstans verkar det vända så man får känslan av att utan hålet vore jag inte jag? Inte så att någon VILL HA hålet, men det är en så viktig bit av en själv att man förlikar sig med det och liksom planterar blommor runt kanterna av det istället för att sky det?

Jag hör hur flummig jag låter, men det här är en annan del av det hela; vi (för det är verkligen inte bara jag) är så ovana att tala om sorg att vi inte har några formuleringar, inga ord. Det är som att plötsligt börja uttrycka sig på ett annat språk – man lyckas inte sätta fingret på exakt vad man vill säga utan måste fumla med taskiga liknelser och bilder.

Klickar in på Bokus och plötsligt handlar alltså var och varannan bok om sorg, jag kikar på TV-tablån och det är jag-vet-inte-hur-många program som är fyllda med sorgsenheter, på radion går Agnes Cecilia som följetong... Jag vet inte riktigt som jag ska/orkar/kan/vill hänge mig eller om jag ska backa och läsa kakrecept istället.

Etiketter: ,