mål: harmoni

Det kommer liksom i vågor; hela magen knyter ihop sig och sikten skyms av skuggor. Sen kommer stunder när jag tänker att jag faktiskt inte orkar älta saker och ting i oändlighet. Det har ju blivit extremt uppenbart att man faktiskt inte kan räkna med morgondagen till 100% och därför är det viktigt att inte dröja med vissa saker. Allt annat är slöseri.

Utan att vända ut och in på mig själv kan jag faktiskt visa mina barn hur mycket jag älskar dem, hur speciella de är – alla tre på sitt helt egna vis – och hur glad jag är över att vara just deras mamma. Det handlar inte om stora ord, dyra saker eller fancy äventyr utan mer om att ge dem tid när de behöver mig.

Maken får jag inte ta för given. Jag får inte heller snöa in totalt på allt han inte gör; att han inte drar igång en endaste tvättmaskin, att han aldrig handlar riktig mat utan bara glass & godis, att han slös-köper alldeles för många glassiga magasin. Istället kan jag ju faktiskt välja att se hans förmåga att locka mig till skratt när jag är gnällig, hans vana att komma med en kopp thé när jag saggar ihop vid TVn, hans entusiasm när han diskuterar cykelväxlar, moral och dinousarer med barnen.

Och i mina ljusa stunder kan jag också se att jag själv har en del ljusa sidor. Faktiskt. Och när jag mellan varven ger jag de här sidorna chansen att visa sig så känner jag mig rätt harmonisk.