ännu värre
Om läget är kritiskt, hur ska hon då klara sig nu när "komplikationer har tillstött"?
??
Jag har inte förstått att sjukdom kan vara så förtärande hemskt. Jag har trott att jag skulle orka vara stark för henne men istället har jag förvandlats till ... jag vet inte vad... en riktig vekling. Jag pallar inte ens att gå in i hennes rum p åsjukhuset; hon ligger nersövd och har krymt ihop till halva storleken. Slangar och rör överallt, huden angripen, håret borta.
Jag är rädd att min bild av henne kommer ersättas av den här synen och det vill jag inte. Vill helt egoistiskt tänka på henne som den stora tjejen med bebis på ena armen och en kall Cola i andra, solbrillor på näsan och alltid finfixat hår.
Begraver mig i jobb & träning.
??
Jag har inte förstått att sjukdom kan vara så förtärande hemskt. Jag har trott att jag skulle orka vara stark för henne men istället har jag förvandlats till ... jag vet inte vad... en riktig vekling. Jag pallar inte ens att gå in i hennes rum p åsjukhuset; hon ligger nersövd och har krymt ihop till halva storleken. Slangar och rör överallt, huden angripen, håret borta.
Jag är rädd att min bild av henne kommer ersättas av den här synen och det vill jag inte. Vill helt egoistiskt tänka på henne som den stora tjejen med bebis på ena armen och en kall Cola i andra, solbrillor på näsan och alltid finfixat hår.
Begraver mig i jobb & träning.
Etiketter: syrran
posted by Runt 40 at 07:57
2 Comments:
Vad ska jag skriva?
Det finns ju inget att skriva. Men "att sjukdom kan vara så förtärande hemskt", det var dom rätta orden.
Håller tummarna, för vad det nu är värt. Och gör det du orkar. Vissa saker är faktiskt så hemska att man inte kan orka vara stark hela tiden.
Cyberkram.
Jag säger som jag sagt flera gånger nu- jag tänker på er! Blir så ledsen när jag läser om din syster. Vet inte vad jag ska säga; men jag hoppas att du vet att jag tänker på er ofta.
Stor kram!
Skicka en kommentar
<< Home