syrran

Här i veckan gick syrran bort.

Allt eftersom har hennes system kollapsat och till slut vände det så att varje insats att rädda henne istället gjorde henne mer illa.
Jag är tacksam för att läkarna i det läget valde att stänga av allt utom smärtlindring, sömnmedel, vätska och ångestdämpande – därefter fick hennes kropp i egen takt stänga av organ efter organ. Det tog inte lång tid.

Nu har hon inte ont längre.

För oss andra går livet vidare; snart firar vi bebisens första födelsedag, mellanungen ska lära sig att cykla trehjuling och störste ungen ska börja sexårs. En man står som ensam förälder till tre barn. Min mamma har sett sin älsklingsdotter både födas och dö. Jag har förlorat min enda syster.