Villervallas klockrena:

När man lyckas skriva något tydligt utan att kompromissa bort nyanser, då har man lyckats. Tycker att Villervalla får in en klockren träff :

"Jag har förstått att man flera gånger under sitt liv, om man inte aktivt kämpar åt motsatt håll, kommer att kravla sig upp på en ny plattform. Från den nya plattformen ser saker annorlunda ut, man ser mer också, och fler nyanser, och man upptäcker kanske nya saker att vara riktigt glad åt, saker man borde lägga bakom sig, saker man redan är färdig med och inte har några problem med att lägga bakom sig."
Villervalla 2006-04-13

Huvudet på spiken – JUST så här är det. Man KRAVLAR, för det är minsann inget hopp-och-skutt det är frågan om, i alla fall inte för mig. Under resans gång förstår man ofta inte att man är på väg upp, det känns som man sitter fast i ett träsk – är det inte ironiskt? Insikterna som infinner sig när man äntligen kommit upp, de är så glasklara! Där finns mer luft, annat ljus. VARFÖR tänkte jag inte på det här förut, frågar man sig. Saker som förut varit så viktiga är plötsligt petitesser. Annat - som man tidigare marginaliserat - är plötsligt centralt.

Sen vet jag ännu inte helt säkert om jag håller med om att nivå- eller riktningsbytena kommer med viss rytm, jag har nog inte sett den cykeln. Kanske för att jag inte vill se. För att jag inte orkar.

För just nu är jag rätt mycket i träsket.