andre sonen
Skriver jag någonsin något om min andre son? Jag har ju tre barn; två söner och en dotter. Ene sonen har det av naturliga skäl blivit en del om på sistone och dotterns små infall rapporterar jag regelbundet om, men den andre?
Hur som helst; han är en underbar unge!
Utseendemässigt har han fått det bästa från både fars och mors håll – han är en riktig snygging! Eftersom han tränar ett par gånger i veckan har han också lyckats bygga upp lite muskler och en bra hållning – gissa vem som får massa rosa inbjudningskort till tjejkalas?!
Nyfiken och intresserad av det mesta slukar han Kalle Anka, Illustrerad Vetenskap, Kamratposten, Harry Potter, Fem-böckerna och allt däremellan. Han gillar film och kan det mesta om Bond, Snuten i Beverly Hills, Stig Helmer och Karate Kid. Älskar datorn och kommer snart vara familjens nätverkstekniker. Dyrkar sin lillasyster och backar inte ens för att byta blöja (om det inte är bajsblöja, där går gränsen!). Kan steka pannkakor och baka sockerkaka. Det finns inte heller någon som kan berätta fler dåliga vitsar än han – jag lovar!
Rena drömsonen? Jajjemän!
Som mamma vet jag ju också att han börjar grina så fort det handlar om läxor eller sängbäddning. Han har ett fasansfullt morgonhumör, han slarvar med att duscha och kastar smutsiga kläder på de mest konstiga ställen. Han gnäller över sin brorsa och tycker att mamma & pappa är snåla & orättvisa; att ALLA andra får mer och bättre av allt än vad han får. Han är en mästare på att slingra sig ifrån hushållsarbete och att kliva över prylar han själv spritt över lägenheten. Vidare är han lite för intresserad av mammas & pappas egna papper och grejer; kikar gärna på vilka webbsidor vi besöker, läser våra kontoutdrag & lönespecar och tittar i fickor…
Jag är ju personligen inte helt road av att stoppa folk i fack eller av att definiera normalitet, men är man det stoppar man definitivt honom mitt i facket ”normal mellanstadieunge”.
Min förhoppning för honom är att han ska få fortsätta att blomstra! Jag hoppas att varken brorsans bekymmer eller lillsyrrans krav på tid och uppmärksamhet ska stjäla allt fokus från honom. Att han inte ständigt ska känna att han är definierad som någons bror utan att han får eget utrymme att glittra på.
Jag lovar att återkomma till honom lite oftare!
Hur som helst; han är en underbar unge!
Utseendemässigt har han fått det bästa från både fars och mors håll – han är en riktig snygging! Eftersom han tränar ett par gånger i veckan har han också lyckats bygga upp lite muskler och en bra hållning – gissa vem som får massa rosa inbjudningskort till tjejkalas?!
Nyfiken och intresserad av det mesta slukar han Kalle Anka, Illustrerad Vetenskap, Kamratposten, Harry Potter, Fem-böckerna och allt däremellan. Han gillar film och kan det mesta om Bond, Snuten i Beverly Hills, Stig Helmer och Karate Kid. Älskar datorn och kommer snart vara familjens nätverkstekniker. Dyrkar sin lillasyster och backar inte ens för att byta blöja (om det inte är bajsblöja, där går gränsen!). Kan steka pannkakor och baka sockerkaka. Det finns inte heller någon som kan berätta fler dåliga vitsar än han – jag lovar!
Rena drömsonen? Jajjemän!
Som mamma vet jag ju också att han börjar grina så fort det handlar om läxor eller sängbäddning. Han har ett fasansfullt morgonhumör, han slarvar med att duscha och kastar smutsiga kläder på de mest konstiga ställen. Han gnäller över sin brorsa och tycker att mamma & pappa är snåla & orättvisa; att ALLA andra får mer och bättre av allt än vad han får. Han är en mästare på att slingra sig ifrån hushållsarbete och att kliva över prylar han själv spritt över lägenheten. Vidare är han lite för intresserad av mammas & pappas egna papper och grejer; kikar gärna på vilka webbsidor vi besöker, läser våra kontoutdrag & lönespecar och tittar i fickor…
Jag är ju personligen inte helt road av att stoppa folk i fack eller av att definiera normalitet, men är man det stoppar man definitivt honom mitt i facket ”normal mellanstadieunge”.
Min förhoppning för honom är att han ska få fortsätta att blomstra! Jag hoppas att varken brorsans bekymmer eller lillsyrrans krav på tid och uppmärksamhet ska stjäla allt fokus från honom. Att han inte ständigt ska känna att han är definierad som någons bror utan att han får eget utrymme att glittra på.
Jag lovar att återkomma till honom lite oftare!
Etiketter: sonen b
posted by Runt 40 at 13:01
5 Comments:
Visst är blått flott?!
Åh - man kan ju lämna kommentar utan att vara bloggare själv nu. Äntligen!!
Jag är en trogen läsare av din sida (förra också) och efter ditt inlägg med Madonna tänkte jag faktiskt på den andra sonen. Han som inte nämns utan bara är. Så som det ofta blir i familjer med fler än två barn. Ett mellanbarn som inte tar så stor plats och som "flyter med". Jag har själv tre barn; flicka 5½ år, pojke 4 år, pojke 2½ år och vår mellanpojke passar precis in i mallen för mellanbarn.
Märker han att hans bror inte är riktigt i fas med omvärlden och hur reagerar han på det? Och hur reagerar den "speciella" sonen på brorsans tjejtjusarförmåga? Om jag inte missförstått är de väl dessutom tvillingar vilket gör deras förhållande ännu mer speciellt...
Tack för dina tankar och för att du delar med dig av både positivt och negativt!!
Hälsningar Megamamman
Hej Megamamman, spännande med någon som hängt med ett tag men är okänd för mig - välkommen! Du har då en rejäl utmaning med tre så tätt, kan jag hitta dig på nätet någonstans?
Din fråga; oh ja, han lider av att brorsan är "konstig". Han vet inte på vilket ben han ska stå; ofta skäms han men lika ofta försöker han hjälpa till & täcka upp & skydda. Det är givetvis bedrövligt att de går i samma klass, men ingen av dem vill byta skola.
Maken och jag har ju fått kontakt med en klok person som ska hjälpa oss med "föräldrahandledning", givetvis kommer detta att bli en av de stora punkterna.
Som sagt; vi försöker bli bättre på att hjälpa honom att glittra!
Skojar du att det är en utmaning... Såpass att jag faktiskt är sjukskriven sedan i höstas för utbrändhet. Att kombinera barn och familj är för mig en olöslig gåta än så länge men jag är sakta men säkert på väg tillbaka. Jag har ingen egen blogg ännu eftersom jag tappat lusten att skriva sedan jag gick in i väggen men planen är att starta en när orken återvänt. Det är ett stort steg bara att kommentera än så länge så det lär dröja men jag meddelar dig när det är dags. IRL finns jag på Värmdö!
/ Megamamman
Du är alltid välkommen att skriva här hos mig!
Skicka en kommentar
<< Home