nähä - inte den här gången heller

Huset var skit.

Superfin tomt, fantastiskt läge, kanongulligt på långt (VÄLDIGT långt) håll. Hoppet steg!

Men bara ett par steg närmare blottades allt; så vanskött, så fuskbyggt, så bedrövligt. Bortom all räddning. Skit, skit, skit.

Visst är det som ett hån; förra stället hade superfint hus på pissig tomt, nu var det tvärt om. Kan man inte bara byta – få det fina huset på den här underbara tomten?

Mitt i all bedrövelse konstaterade vi att ”ser det för bra ut är det något som inte stämmer”. Och vi har blivit bättre på att hantera besvikelser, nu suckar vi bara djupt, hetsäter varsin påse Polly och lyfter blicken igen.