kyrkogård

Ibland genar jag över en kyrkogård för att hinna hämta sonen på hans träning (jaja, han är stor nog att gå hem själv men jag GILLAR att hämta honom, vi får lite välkommen tid på tu man hand då).

Hur som helst; i all hast kastar jag ofta ett öga på gravarna och visst är det så att vissa fångar uppmärksamheten på ett speciellt sätt.

En grav har ett träkors med en liten svartvit bild fasthäftad, ett ljus brinner nästan jämt och det ligger en massa små nallar och leksaker runt ikring. Läser man på den lilla, lilla lappen ser man att det är en ung familj – mamma, pappa och ett litet barn – som togs av vågen i Khao Lak. Vilken tragedi. Extra sorgligt blir det då det inte finns en sten eller något mer permanent minne över dem.

Bredvid träkorset står en stor sten, också en familjegrav med mamma, pappa och inte mindre än tre barn och samma datum; 2004-12-26. Var det hela familjen som försvann, eller finns det ett eller flera syskon till som lever vidare?

Sen finns det en riktigt gammal grav, från 1700- eller 1800-talet tror jag, som gör mig nyfiken. Den är alltid väldigt ompysslad och tillfixad; vem gör det och av vilken anledning? Är det någon som känner starka band med tidigare generationer av släkten, eller är det ett löfte till någon, eller vad?

Så där funderar jag – verkar det knasigt?

Eller är det så att jag håller på att komma förbi den tid då man läser förlovnings- och babyannonser i tidningen och det istället är troligare att jag hittar någon bekant i dödsannonserna?