svacka

Har en svacka, känner mig gammal i negativ bemärkelse; sur, torr, begagnad, sliten, passé.

Skulle inte ha något emot att känna mig gammal med likhetstecken till erfaren, mogen, modig och klok.

Inte så här; ett grått och fårigt ansikte som tittar tillbaka ur spegeln, en kropp som värker, sur mage.

Slitigt hemma och slitigt på jobbet. Familjemedlemmarna är alla - av olika anledningar - i oroligt skick och av någon konstig anledning faller det på min lott att hantera även deras svackor. Det känns som vi drar ner varandra istället för att stötta varandra. På jobbet ligger hela tiden en orolig hinna över alltihop, effektiviseringsprogrammet som jag i förbigående nämnt tidigare gör att alla blänger snett och undrar vem som kommer att ställas mot vem i processen.

Orkar inte peppa mig med klämkäcka kommentarer, orkar inte berätta för någon hur låg jag är för då känns det som om gnället bara får ännu större del av mitt liv.

Enda trösten är att jag på någon nivå varit förberedd på en svacka, så jag VET-VET-VET att det bara är tillfälligt och att imorgon eller kanske nästa vecka eller nå´t kommer solen skina igen.