inför Valentin-dagen

I min bok har jag läst att det är ett misstroende mot sig själv att tänka att ”oj, nu när jag har det så himla bra på alla sätt & vis, nu kommer det att gå åt skogen snart”. Som att man själv innerst inne inte tycker att man förtjänar lycka och fortsatt lycka och vidare lycka.

Lite så känns det om imorgon. Den eviga gräsänkan har inte bara lyckats fånga sin make utan också fixa barnvakt. Vi ska gå på restaurang på Alla Hjärtans Dag! Äta gott, dricka lite vin och inte vara mamma & pappa eller skiftledare i hemmafabriken utan bara vara han och jag.

Genast smyger sig tanken fram; barnvakten kommer få förhinder, LillStumpan får spysjukan, maken får hastigt uppdrag och måste iväg eller så kommer alla mysiga restauranger vara fullproppade av andra. Eller så blir vi osams. Eller, eller, eller...

Fast nu tar jag mig i nackskinnet, lyfter upp mig och säger till mig själv att jag bara är att gratulera som lyckats fixa till det så bra och att vi kommer få en välförtjänt underbar kväll! Så det så!