försök inte med mig

Jag gillar inte telefonförsäljning, de ringer alltid vid fel tid och lixom prackar på mig saker som jag enligt någon profil (storstadsbo, kvinna, småbarnsförälder och vad mer?) bör vilja ha. Innerst inne tycker jag att hela konceptet med att kränga per telefon är mindre lyckat, känns ännu mer opålitligt än Internet.

Hur som helst:

Hur kan man till exempel försöka värva medlemmar till en barnboksklubb klockan 17.30? Jag menar, de som eventuellt skulle vilja gå med i en sådan klubb har troligen barn och är med största sannolikhet allra djupast i stress-konen just klockan 17.30. Jag kanske är avvikande, men inte är jag köpsugen just när köttbullarna bränner vid, LillStumpan bajsar och mellanstadiekillarna har vridit upp TVspelsvolymen på max.

Runt klockan 19.00 (när jag äntligen börjar återfå normalpuls efter middags-slaget) ringer marknadsundersökningsgänget och undrar ”är någon i hushållet mellan 11 och 57 år gammal och skulle ni kunna tänka er att ingå i en panel…?”. Nej, det här är dyrbara minuter med min familj, jag vill inte ge dem till er.

Strax efter tycker någon påflugen stämma att jag ska byta TV-, telefon eller försäkringsbolag. (Åh – påminn mig inte om att jag borde gå över varje avtal varje år för att optimera mina val).
– Tack, jag råkar faktiskt vara nöjd med vad jag har, skit samma om ert erbjudande är tio öre billigare per kvartal.

Sen vid 20.30 är det dags igen; då försöker någon smeksam röst kränga på miglivsstilstidningar och hälsokostpreparat . Hmmm – nersjunken i min sunkiga soffa med en chokladbit insmusslad i munnen skulle jag förmodligen behöva både det ena och det andra, men jag vill inte att någon pekar med hela handen på mig. Nej tack.

Undrar om det är dags att anmäla mig till Nix-registret, men då kanske jag missar något fantastiskt? Varför har förresten inte Nix-registret telefon-raggning?