skolfunderingar

Ibland gör de så konstiga saker i pojkarnas skola. Aktiviteter som jag inte begriper mig på och som jag har full förståelse för att pojkarna revolterar emot.

Samtidigt känns det som om jag borde vara lojal med skolan och försöka få killarna att inse finessen i att dansa balett, göra landskap med kottar och läsa frökens favoritböcker.

Det är ett dilemma.

Å ena sidan tycker jag att de bör gilla läget i vissa sammanhang; det här kan vara enda chansen i livet de får att testa balett, ta den för 17 så får du tycka som du vill sen.

Å andra sidan tycker jag att de har rätt att säga ifrån ibland; att det här går för långt. Kravet från mitt håll är att de själva föreslår ett alternativ istället; kanske de kan tänka sig att bygga något med ståltråd och kapsyler istället för med kottar? Eller läsa Spiderwick istället för Teskedsgumman?

Läraren har ju (förhoppningsvis) ett mål med uppgiften och då är det väl viktigt att man får målet förklarat för sig och uppmuntras att hitta sin egen väg dit? Är målet att bygga landskap är det väl lika OK oavsett vilket material man använder? Är målet att använda tallkottar kreativt kanske man kan göra en tallkotteslinga eller en tallkotte-katapult istället för ett landskap? Och beroende på målet med att läsa Teskedsgumman kanske det skulle det vara OK att läsa en annan bok eller att se filmen?

Jag inser att det kan vara knepigt med 25 elever som alla vill anpassa uppgiften efter egen hjärna, men ändå. Någonstans hoppas jag att det är bland annat detta som skolan ska leda till; initiativrikedom, ifrågasättande och ansvar för det egna lärandet,

Själv var jag en snäll flicka som gjorde allt fröken sa´, trots att det gav mig tårar, ont i magen och sömnlösa nätter. Vad jag önskar att någon peppat mig att våga säga ifrån.