fixa fint!

Enligt konstens alla regler ska man ju riva ner tapeterna innan man börjar spackla, slipa och förbereda inför ommålningen av ett nytt rum. Har aldrig funkat för mig, aldrig. Tapeterna brukar sitta som berg, de enstaka sjok jag lyckats få ner har mest ställt till elände, ÄNNU mer att spackla.

Nåväl, i helgen gav jag mig på sovrummet; de gamla murriga tapeterna som vi fick på köpet skulle bort till förmån för cremefärgade väggar (som sen ska kompletteras med textiler enligt alla feng shui-regler som finns).

Tro mig att jag blev häpen när jag plötsligt LYCKADES dra ner våd efter våd efter våd av tapeten?? Inte en flik blev kvar, inte ett spår! Jag undrar just vad det var för sorts tapeter; var de självhäftande? billiga? på gränsen till att falla av sig själv? snordyra? proffsigt alt fuskigt uppsatta? Inte en aning, men glad var jag!

Det gick plättlätt att fixa de små spackeljobb som behövdes och resten av jobbet var kul; tejpa, skruva kontakter, sparmåla och rolla! Det blev jättefint, jag är SÅ nöjd och mitt hantverkarsjälvförtroende har jackat upp sig rejält!

Hela helgen har maken, dottern och jag sovit utspridda över lägenheten, ikväll ska vi kånka in sängar och annat och sussa gott i vår cremefärgade kammare. Nästa veckoslut åker symaskinen fram; då ska jag sy gardiner och kuddar!

Tänker på det där talesättet om att ”tända ett ljus istället för att förbanna mörkret”. Det är lite så det här känns; istället för att sitta och sucka över att vi borde fixa pojkarnas rum och fixa hallen och fixa köket och det ena med det tredje har vi faktiskt tagit tag i saken nu och börjat metodiskt i en ände av röran – det känns bra!