boktok

Världsbokdag har det varit, för oss innbär det mest att vi slår till och handlar lite på Bokus som generöst bjuder på portot.

Både maken och jag älskar ju böcker och det är en glädje att få guida våra ungar in på samma stig. Jag hoppas verkligen att de kommer att fortsätta på det sätt de börjat, alla tre!

LillStumpan övergav väldigt snabbt pekböckerna för Alfons, Bamse och Vilda Bebin. Det är en glädje att läsa dem om och om igen för henne! Även om jag inte minns det har vi nog haft en del sköna bokstunder, pojkarna och jag. Varenda formulering smakar bekant, varje teckning har jag sett förut – härligt!

Vad gäller killarna har vi haft en strategi; först KVANTITET för att få igång läsandet ordentligt och för att väcka insikten om att böckernas värld har mycket att bjuda, därefter har vi börjat smyga in KVALITET, hur man nu ska definiera det.

Kiss- och pruttböckerna med Doktor Mugg i spetsen har försvunnit och ersatts av spionböcker; favoriterna just nu är Anthony Horowitz serie om tonårsagenten Alex Rider och Charlie Higsons bok Silverfena om James Bond som ung. Spännande! Killarna har också börjat kika i stora bokhyllan och läst brottsstycken ur Gudfadern, The Ninja och Shogun. Passande för åldern? Inte vet jag, men jag minns känslan att hitta något intressant i mammas hylla när jag var liten!

Vad mer?

Guinness Rekordbok hänger med, det ena rekordet knäppare än det andra! Boken är dessutom layoutmässigt mycket läckrare nu jämfört med mina från sjuttiotalet!

Faktaböcker är stort; Norstedts första uppslagsbok ligger i topp men även andra mer områdesspecifika funkar.

På tidningssidan är Kamratposten nummer ett, lika bra nu som när jag var liten! Illustrerad Vetenskap är också en höjdare, leder ofta vidare till ovan nämnda faktaböcker.

För mig är det en utmaning att försöka ligga steget före!