rökruta

På stora företaget där jag (i alla fall än så länge) jobbar finns en stor ”glasbur” dit rökarna är hänvisade för att utöva sin last. Det är tokförbjudet att blossa någon annanstans, inte heller får man stå utanför entréerna eftersom det ser illa ut.

Buren ligger strategiskt placerad så att de flesta anställda passerar där när man rör sig i huset, däremot är det sällan gäster kommer den vägen. Se bilden; ickerökarna kikar in på rökarna och beklagar/fördömer/pikar/suckar medan rökarna kikar ut med en min av ”det-här-ska-du-skita-i”.

De verkar i och för sig ha haft ganska trevligt där inne, om än lite blottade med sin ciggis. De har suttit där på vaxduksklädda soffor och puffat och troligen rett ut ett och annat världsproblem och kanske något jobbrelaterat bekymmer också.

Men nu…

Nu har företaget tagit ytterligare ett grepp för att få alla medarbetare rökfria; man har plockat bort sofforna. Istället STÅR nu rökarna som djuren på zoo i sin bur och har liksom inget att hålla sig till. De slinker in, varmröker en halv cigg som sen släcks och åker tillbaka i paketet i väntan på nästa vända.

Stackarna.

Även om jag tycker det är uräckligt med rökande så kan jag inte låta bli att tycka lite synd om dem. Det ser så sorgligt ut när de står där som deppiga giraffer på zoo.