ärendet godkänt

Det var ju lixom inte riktigt så lätt som att att om det finns plats så får ungen börja. En rad samtal har gått fram och tillbaka mellan nuvarande skolan, speciallärare, skolan som kan och vill ta emot, kommunal handläggare, skolpsykolog och sist men inte minst skolan som ligger närmast och som därmed sitter på pengarna.

Sitter på pengarna.

Sonen har aldrig gått i den skolan och kommer troligen aldrig heller göra det, men trots detta har rektorn där makt över situationen.

Nu har rektorn under en veckas tid funderat på om han kan tänka sig att skicka pengar vidare till andra skolan för att sonen ska kunna läsa enligt läroplanen men utifrån sina egna förutsättningar. Vad är det att fundera på?? Alla är ju överrens om att det här är perfekt!

Klarade inte av att vänta längre utan ringde upp rektorn idag. Fick då beskedet:
– Vi har bestämt oss. Vi godkänner ärendet.

Ärendet, det vill säga sonen, KOMMER alltså att få börja i nya skolan till hösten! Nu är det klart!

Jag har inte ord att beskriva känslan, lättnaden. Det känns som luften går ur mig totalt, men inuti mig jublar jag.