onsdag, maj 10, 2006

catch 22

Om inte annat så kan jag ju faktiskt konstatera att med jämna mellanrum tar orken slut så som den gjorde igår.

Kollar tillbaka till i mitten på mars – samma känsla av att hjulet snurrar men ekorren är död.

Det måste vara något gigantiskt systemfel som gör att friska, starka kvinnor rasar ihop och till och med funderar på att överge sin egen avkomma bara för att få luft i lungorna. Vi kippar efter luft som fiskar på land.

De bördor som hamnat på mina axlar (jaja, jag vet själv att flera av de största har jag lagt dit själv och det är ett av huvudfelen) är oproportionerliga i förhållande till den tid och kraft jag har att disponera.

När ska det ta stopp? När ska vi, den stora massan, få hjälp att skaka av oss tyngderna? Hur många ska offras först? Vi som står mitt i skiten, vi har häcken full att överleva från dag till dag – vi behöver hjälp! Och mitt i det hela tycker jag att det är ju faktiskt MITT ansvar att se till att MITT liv är bra, inte kan jag bara sitta och vänta på att någon annan hjälper mig? Catch 22.

Etiketter:

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Kära "Runt 40"!
Som jag berättat tidigare är jag sjukskriven för utbrändhet sedan augusti -05 och har nu blivit erbjuden en "kurs" i Mindfulness-Baserad Kognitiv Psykoterapi. Där ska vi få lära oss olika avslappningsmetoder men också titta inåt och försöka hitta VAD det är som gör att vi mår dåligt. VARFÖR vi reagerar som vi gör och HUR vi kan tänka annorlunda för att bli starkare istället för att dras ner i en ond spiral.

Kursen anordnas av kommunens psykiatriska mottagning och som av en ren slump är de tio deltagarna samtliga kvinnor/mammor i åldern 30-50 år... Flera av dem är inne på sin andra sjukskrivningsperiod efter att ha gått in i väggen tidigare, kommit igen och sen bara brakat ännu hårdare in i väggen.

Det känns bra att ta tag i sig själv men det är samtidigt väldigt svårt och inte minst jobbigt. Mycket som virvlar upp och bara att fokusera på sig själv en timme per dag är svårt och ovant som småbarnsmamma.

Jag önskar att jag fått möjlighet att gå den här kursen INNAN det egentligen var för sent. Det är nyttigt för alla att få upp ögonen på hur man reagerar/känner/tänker och varför.

Du är inte ensam!
Kram Megamamman

7:45 fm  
Blogger Runt 40 said...

Precis - att gruppen du hamnat i består av en och samma kategori kvinnor, det är inte en slump utan konsekvensen av systemfelet.
Och vad jag fiskar efter är JUST det du skriver - vi borde börja förebygga istället för att reparera.
Hoppas det går bra för dig, och berätta GÄRNA mer för det låter intressant!
kram!

7:43 fm  

Skicka en kommentar

<< Home