trött på det hela

Är det bara jag som ibland tröttnar på att vara förståndig familjemor?

Familjen har inte gjort mig något speciellt illa idag, ändå känner jag bara för att ta semester från dem. Slippa oroa mig för barn som är hungriga och pockar på min uppmärksamhet. Slippa fundera på maken som har förväntningarna att jag tar hand om det ena och det andra. Komma ifrån post som ska sprättas, dammråttor som ska jagas och tvätt som ska sorteras - tvättas -hängas - vikas.

Blä.

Och ändå; så fort de tankarna far igenom mitt huvud känner jag mig så skyldig och så otacksam.

Har hyggligt friska barn, en make som på det stora hela är finemang och ett hem med alla bekvämligheter - vad har jag att gnälla över?