Björn och Ingemar

Det var -56orna som var allra coolast när jag var liten; Frank, Linda, Björn och Ingemar. Och så min släkting som också var född det året, han var rätt läcker han också. Själv var/är jag tio år yngre och inte lika maxad.

Frank Andersson och Linda Haglund hade jag iofs inte hade några hetare känslor runt, Frank var inte riktigt min typ och Linda föll HÅRT ner från sin idolplacering när det uppdagades att hon pillat i sig några anabola. Björn Borg och Ingemar Stenmark däremot, deras bragder är en del av min barndom.

Borg spelade sina Wimbledonmatcher mitt i smällheta sommaren. Somrarna var alltid varma när jag var liten och allra varmast var alltid finaldagarna. Vi satt inklämda framför den lilla svart-vita TVn på landet och bollen var svår att se eftersom mottagningen var så dålig. Men man hörde; ljudet av studs-racket-studs-racket-OCH-PUBLIKENS-JUBEL, det ljudet var tillräckligt för att vi skulle förstå att han gjort det igen! Och igen! Och IGEN!!

Jag hade en affisch med Björn Borg på insidan av garderobsdörren (den med Travolta fick hedersplatsen på utsidan!).

Och så Stenmark; Stenis. Dä ä bar å åk. Int så lätt å förklar för en som int begrip.

I skolan där jag gick fick alla barnen, runt 250 stycken, samlas nere i aulan när det var dags för alpint. Längst fram på scenen stod den TVn som vi fick titta på (kom ihåg att det här var 70-talet, det var inga 42” utan max 22”). Återigen är det mest ljuden jag minns; barn som andades tyst, skrapigt mono med bjällerklockor och upphetsade TV-reportrar. Vi som satt längst bak och bara såg Stenis toppluva hörde ljuden och förstod att han gjort det igen! Och igen! Och IGEN!!

Är Carro, Kajsa, Stefan, Anja och Christian lika stora för dagens ungar som Björn och Ingemar var för oss? Eller är informationsflödet så stort att ingen får lika lång exponering som de fick? Skit samma; Björn och Ingemar har gett mig några av barndomens mest magiska ögonblick – tack!

..och grattis till alla -56or som ju fyller 50 i år!!